Döda väckarklockan

I morgon ska jag döda väckarklockan. Sista morgonen i år som den stör min skönhets sömn. Ska önska mig en ny i julklapp. En mindre brutal sådan. Som aldrig ringer när man sover som bäst. Från en tillverkare som fattar att så länge det är mörkt ska de inte väcka normala människor. Är det för mycket begärt att klockfan är lite ödmjuk och frågar om det är ok att gå upp?
Nej nu dags att jobba i den mån mina hjärnceller fungerar.

Kram så länge gott folk

Eva

Uppfinning från underjorden

Är nog sämst på att skriva i bloggen. Någon ska ju vara det. Glömmer så lätt bort det då man inte prioriterar det nu när man pysslar och plockar inför den stundande Julen. Händer ju inte så mycket spännande utan mest vardags pyssel. Granen är pyntad, gardinerna på plats och nu så ska resten av veckan bestå av att göra maten enligt tradition. 5 månaders konstant jobbande ligger bakom en och framför hägrar 2 veckors underbar ledighet. Tänk er att slippa ljudet av uppfinningen från underjorden som har en benägenhet att ringa precis när kudden är precis lagom mjuk och täcket precis så där lagom varmt. Träffa sina nära och kära och kunna göra vad man vill när man vill. Nu börjar denna dagen lida mot sitt slut och ögonlocken börjar bli tunga. Ni får i alla fall ha det så bra i stöket och önskar er en fridfull Jul. Kram så länge Eva

Gnällspikar och missnöjes klubben

Tänk vad många gnällspikar det finns. Var man än är så nog är det en missnöjesklubb. Allt går att vinkla och tolkas till något negativt bara man vill tydligen. Otroligt vad kreativa folk är på den punkten. Men varför vill man det egentligen? Är helt övertygad att det går åt mer energi och tid till att vara bitter och avundsjuk än och vara positiv. Tänk vilken härlig värld vi skulle leva i om alla la ner samma energi på och vara nöjda och glädjas åt andras framgång samt försöka ändra sitt eget liv. Visst finns det stunder då man tycker att alla andra har det mycket bättre och glider runt på en på en räkmacka. Gäller bara att inte låta det bli ett permanent tillstånd och ständigt vältra sig i självömkan och missunnsamhet. Tankarna dök upp när jag inte kunde undvika att höra gnällmaffian i full gång. Det var så att mina öron sloknade och fullkomligen värkte av oljudet. Är det något jag lärt mig så är det att man ska försöka se det positiva i allt som händer dig oavsett hur jobbigt det än är. Det är så jag orkat ta mig vidare i livet. Även att försöka låta bli och grunnna på allt man inte har utan fokusera på det som är realistiskt och verkligt. Ha en fortsatt trevlig lillelördag Kram Eva

Min hjärna o jag

- Evas hjärna! Var god dröj. Just nu är det många tankar som vill komma fram. Vi behandlar den så fort vi kan... Nu så äntligen har man krupit ur skalet och rullgardinen har åkt upp. Skylten "Stör på egen risk" är borttagen. Känns så skönt när det undermedvetna meddelar vad fasiken den har hållt på med så länge. Den jobbade övertid med att försöka få mig på rätt kurs igen. Låta bli att lägga så mycket energi på fel saker. Kan tänka mig att det var en utmaning. Varför lägga massa tid och ork på saker man inte kan påverka och aldrig kommer att få? Ganska korkat om man tänker efter. Kommit fram till att det är bättre att fokusera på det som finns runt omkring en och som man verkligen kan ta itu med. Att det ska vara så jädrans svårt att fatta? Lätt att fatta men svårt att låta bli. Ekonomin är som den är och allting sker i den takt man kan och orkar. Så är det och så får det bli. - Evas hjärna har nu stängt för helgen. Vi har öppet måndag till fredag. 7-16 Välkommen åter. Ha en riktigt härlig helg gott folk. Kram Eva

Vägra visa eller?

Då är det definitivt höst. Vinter däcken är åter på. Sorgligt men sant.
Vi var många som ville byta igår.
Idag är det målarkurs igen!
Ser verkligen fram emot det.
Min fristad från all jäkt och stress.
Kursledaren föreslog att vi skulle ha vernissage som avslutning. Kan ju inte påstå att vi blev ivriga precis. Men man får väl bjuda folk på ett gott skratt för det sägs ju förlänga livet. Så vi får se om vi vägrar visa eller vi vågar...

Kram på er
O kör försiktigt!

Eva

Tröttheten slår till igen!

Livet på landet

Livet på landet är tyst och lugnt. Trodde ni ja. Man vill gärna tro det. I 2 dygn stod grannens kossor och råmade högt och förtvivlat non stop. Inget litet gulligt muuu utan MÖÖÖÖÖÖÖ. Att några få djur kan låta så mycket. Var inga vackra tankar som florerade i min hjärna om dessa varelser. Bilden av betande kor i öppna landskap sprack som en såpbubbla. Poff! Fick sedan reda på att de låter så när kalvarna tas ifrån dem. Perplex. Min extrema irritation byttes till empati och förtvivlan å deras vägnar. Helt plötsligt kunde jag förstå dem. De stackars små kossorna. Efter 2 dagar tystnade kossorna. Är det för att de förlikat sig med ödet eller att de glömt? Oss emellan kändes det plötsligt som om det var mer än jag ville veta. Kommer jag att låta lika dant när mina söner flyttar hemifrån?

kram Eva