Nu är det vår på allvar!!

Äntligen vår och man känner hur livsgnistan börjar spira och spritta i kroppen.
Det är då man börjar bli sugen på att ta itu med alla projekt igen.
Har hållt låg profil ett tag för det blev rätt intensivt ett tag.
Det som hänt sedan sist är att den jättestora malplacerade granen är borta samt ett gäng äppleträd.
Nu håller vi på förfullt att rensa undan stenplattor och dylikt på baksidan av huset.
Så nu snart ska lervällingen bli ett minne blott.
Det ska grävas och läggas nytt grus så det ser ut som en uppfart och inte en misshandlad gräsmatta.
Har även gjort en prioritetsplan över vårens projekt.
Det vill säga om tid, ork och finanser finns.
Håll med om att man blir helt speedad av solen?!
Ska bli lite bättre på att blogga i fortsättningen.
Förutsatt att det finns något att förtälja.
"ja det är våren, ja det är våren som har kommit igen som en kär gammal vän"...

Må väl i vårluften och på återseende gott folk.

// Eva

Grupptryck

Det där med grupptryck kan vara farligt.
Smyger sig på dig och drar dig på dumheter.
Ja man vet aldrig var det kan sluta.
Så när grannen var ute och rastade gräsklipparen kände jag ett plötsligt behov av att göra lika dant.
Sen insåg jag att det vore att falla för det förrädiska trycket.
Här gäller det att vara stark tänkte jag.
Satte mig i soffan och väntade ut det.
Stolt över mig själv insåg jag vikten av att vara en förebild för mina söner.
Det är ju trots allt söndag och man ska helga vilodagen.
För inte kan det bero på min träningsvärk efter att ha lyft stockar igår....

Ha en fortsatt trevlig söndag. :)

Kram

Eva

Ett ögonblicks paus

Tog mig tid och stannade upp i mina rutiner i morse.
På vägen till bilen stod jag stilla och lyssnade på alla morgonljud.
Insåg att det var febril aktivitet på mina fyrbenta grannar.
Kossorna råmade i kapp och i kör.
Blev full i skratt.
Tänk att de kan låta så mycket.
Hästarna frustade efter frukost.
Tyckte att bonden skulle snabba på lite med sysslorna.
Alla djuren var väl medvetna om att bonden var inne och styrde med maten.
Den som säger att det är tyst och lugnt på landet kan inte varit nära en bondgård.
Fyllde mig med oerhörd värme och kärlek att få uppleva denna kaskad av ljud.
Stärkt satte jag mig i bilen och körde iväg väl medveten om att hästarna följde mig med blicken.
Hoppas inte hösten kommer för snabbt för jag kommer att sakna dem mina underbara fyrbenta grannar.


Ska inte dröja lika länge tills nästa gång men det har inte gjorts något alls i värmen.
Nu så kommer svalare luft och viljan har återvänt.

Så kram tills nästa gång och var rädda om er.

Eva

Nostalgitripp i Parken.

Då så har man varit i en tidskapsel för en kväll.
Resan gick cirka 30 år tillbaka.
Det var helt i musikens tecken.
En del hade verkligen gått in för uppgiften och rotat fram tidsenliga kläder.
(Hade inte kommit i mina om jag så hade oljat in mig och använt skohorn.)
(Fanns det stretch på den tiden?)
Live musik och mycket folk.
Precis som det ska vara.
Tryck.
Var riktigt roligt att se hur folk levde upp.
Titta i backspegeln är visserligen inte något jag brukar ägna mig åt men
musik är en helt annan femma.
Heder åt eldsjälarna som drog igång detta.
Händer så sällan något roligt i denna lilla slumrande stad.
Så 3 decennium senare konstaterar man med ett leende att musik är tidlös så då är väl vi det med.

Kram på er

Eva

Vår projekt

Ska erkänna att vårkänslorna kom av sig brutalt när min far gick bort.
Nu har jag landat så pass att suget efter att ta itu med något konkret börjar komma tillbaka.
Så vårens projekt är att göra färdig verandan samt åtgärda uppfarten.
Det i sin tur drar ju onekligen med sig ett par del mål innan man
kommer till själva slutmålet.
I detta fallet är det vår uppfart som behöver åtgärdas.
Är trött på lervällingen som blir efter ihärdigt regnande.
Det är inte alls roligt och fastna med bilen när man ska iväg på morgonen.
Så nu kommer det massa farbröder och tittar på granhelv...och ska lämna offert.
Jag menar givetvis den ståtliga fina granen som står mitt på uppfarten farligt nära huset.

kram tills nästa gång
Eva

Saknad

Plötsligt slår beskedet ner som en bomb.
Ett sms som man aldrig vill ha.
Blir totalt förlamad.
Försöker ta in det som hänt.
Går det någonsin att förbereda sig för ett sådant besked?
Genom tårar försöker vi förstå vad som hänt.
Vi står där och tittar på ditt fridfulla ansikte.
Du ler.
Försöker förstå.
Somnar på kvällen till svaret på min desperata fråga
Var är du nu och hur har du det?
Vill ju så gärna veta.
"Ljus och kärlek" snurrar i mitt medvetande likt ett mantra.
Tryggt förvissad om att du har det bra somnar jag till slut.
Du bor förevigt i våra hjärtan.


Till minnet av
min älskade pappa.

Omtanke och kärlek

Känner din närvaro då du tittar över min axel. 

Känner hur omtanke och kärlek strålar till mig. 

Hur ni med en nyfiken närvaro engagerar er i mitt liv. 

Ni ger mig villkorslöst stöd och styrka. 

Känns så oerhört tryggt att ni finns där även om man inte ser er.,,

Med kärlek till alla nära som finns men inte syns. <3

Kram 

Eva