Mastodonthög

Löv, löv och åter löv. Nu är majoriteten i en mastodonthög på min gräsmatta. Ska erkänna att det gick åt en hel del viljestyrka för att ta itu med den. Kan inte påstå att det är något jag gillar. Trädgårdsarbet är ett nödvändigt ont. En snäll granne ska ta hand om dem med sin traktor som har skopa och en plats där det kan dumpas. I morgon har man antagligen träningsvärk efter 3 timmars räfsande och stavgången som varade i en timme igår. Insåg vad som fattats i mitt liv. Vad som orsakat mitt något irriterade humör. Nej inte det ni tänker på utan o få träna sig riktigt trött. En riktig endorfinkick är precis vad som får en i balans igen.
Snart ny vecka och nya möjligheter. Att den sen bara är 4 jobbardagar gör ju inte saken sämre. Känns ändå väldigt tomt utan mina söner men på fredag är det som vanligt igen. Så jag får väl hitta något och roa mig med på kvällarna. O vid det här laget har man ju insett att tiden har en förmåga och gå väldigt fort. Att fylla den lilla fritid man har lär ju inte vara svårt. Ha en bra vecka och hoppas den blir givande för er alla.
kram tills nästa gång
Eva F

En vanlig lördag

En lång promenad med stavarna och antydan till ljusblå himmel mellan de tunna flyktiga dock gråa molnen. Ja man får inte ställa för höga krav så här års. Var så härligt och känna hur endorfinerna strömmade genom kroppen och rensade bort allt det negativa. Kroppens egna små lyckohormoner gjorde sitt jobb. Sen tog jag mig en lång varm dusch och avslutade med en god middag för en person. Tände mina ljus och bokade mig framför tv:n. Sen blir det nog en god bok och sen slumra tills jag hör att grabbarna smäller med ytterdörren för då kan hönsmamman sova tryggt. Visserligen en vanlig lördag men helt underbar i sin enkelhet.
kram tills nästa gång
Eva F

Tunga grå

"Regntunga skyar vart än jag ser"...
Det tunga gråa där ute lägger sig som en tung varm gröt. Ute och i själen. Kämpar förtvivlat för att det dystra inte ska få mig i sitt grepp. Samma sak varje år när höstmörkret sänker sig över vårt rike. Negativa tankar kommer krypandes och smygandes som en tjuv om natten. Sjunker längre och längre ner i denna mörka och våta avgrund. Vemodet och den låga självkänslan turas om att florera i mina dagliga funderingar. Vill inte. Orkar inte. Måste hitta vägen ut ur det här. Var kan man hitta källan till ljus? Det är då man får slå på reserven och rota fram alla positiva minnen man har. Allt som är, blir och har varit bra. Tända levande ljus och skapa mys tillsammans med dem som står en närmast. Se till det man har och är. Förtränga det som hade kunnat bli. "Ingen ser att clownen inte skrattar."
kram tills nästa gång
Eva F

Knip ihop

Yrkesskadad blir man väl inom alla branscher eller tror ni inte det? När jag t ex kommer in i ett pannrum så tittar jag direkt på alla ventiler. Så när jag var hos läkaren på KK i Värnamo igår tänkte jag på vad de kan ha för men. Tänk att vara gift med en man som vet mer om ditt underliv än du själv. Hur reagerar han när frugan vill ha lite intimt? " Nej för fan jag orkar inte se en till. Ta och knip ihop. Jag kräks på det snart." Ska erkänna att jag inte vågade fråga. ;)
Åkte sen till Jönköping för att investera en bokhylla vid namn Billy. Ett led i att få bort några av mina evinnerliga kartonger med böcker. Har t o m bestämt mig hur det ska se ut när renoveringen av vardagsrummet är färdigt. Blir så bra så.
Mitt liv har nu kommit in i en fas där jag omvärderar en hel del. Viktigast är mina barn, jobbet, vännerna, och mitt boende. Tar större delen av min uppmärksamhet. O så vill jag ha det. Den eller de som vill lära känna mig måste acceptera den delen. En sak som jag lovade mig när jag skilde mig var att inte fokusera så mycket på vad andra tycker om mig utan att lära känna mig själv och kunna stå för den man är. Har varit på avvägar ett tag men äntligen tagit mitt förnuft till fånga. Det stjäl så mycket energi annars.
I veckan som kommer börjar de riva nere i källaren och sen ska det luftas så fukten kommer bort o sen renoveras. Sen kommer även en elkille o ska fixa belysningen. O någon gång ska man väl hinna med att renovera i vardagsrummet. Långa arbetsdagar och fullt upp gör att dygnets timmar inte räcker till. Klona sig är ju tyvärr inget alternativ ännu så den som spar han har det roliga kvar. Funderar på om man inte skulle börja montera ihop vägghyllan till köket i alla fall....
Ps. Bilden är på min lilla hage med mina kompisar. Ds.
kram på er tills nästa gång.

Grå vardag

Kan inte påstå att det hänt något speciellt den här helgen. Har enbart gjort en massa nytta som inte hunnits med innan. Plockat undan en massa och röjt i hela huset, räfsat en aldrig sinande mängd löv, och frostat av frysen samt tvättat. Inget spännande alls men det behövdes. Inser nu att det kommit in rutin och vardag i mitt liv. Det omvälvande och snabba tempot har dämpats och nyhetens behag lagt sig för folk i omgivningen. En ny fas antar jag. Min yngste son bor här permanent nu och min äldste är här varannan vecka. Ska erkänna att mina armar och ben känns lite möra efter en hel dags räfsande så man har nog träningsvärk att se fram emot. Lite vemodigt är det att inse att vissa män har satt det i system att stöta på kvinnor som ligger i skilsmässa. Diskuterade detta med en väninna. Syftet kan man väl kanske förstå. Sen om det är ok eller inte är upp till var och en att avgöra. När sen vardag och sorg förvandlats till lugn svalnar intresset. Då är man i alla fall en erfarenhet rikare. Kan stundom känna en viss abstinens av att det ska hända något. Har varit så mycket händelser i snabb takt att jag inte vant mig riktigt vid att fungera i lagom tempo. Ska ju även tilläggas att hösten gör ju sitt till både ork och humör. Inspirationen är inte lika intensiv längre och svårare att motivera sig. För mycket motgångar ett tag så man får ladda om batterierna och hoppas på att glädjen och suget kommer tillbaka.
kram på er tills nästa gång
Eva F

SUFF och Sockerkaka

Då har man överraskat sig själv och omvärlden genom att frivilligt och på eget initiativ ställa sig och baka. Det är väl inget märkfärdigt med det tänker ni. Nej det är det egentligen inte alls. Det är bara över 10 år sedan jag gjorde det sist. Blev ofta när barnen var små och då man jobbade deltid för deras skull. Sen är man ju sådan att när man inte trivs tappar det sin charm att stå där och göra sig till. Nu fick jag plötsligt lust att göra det i mitt eget kök och till mina söner.
Fick plötsligt en ingivels att starta en icke politisk förening. Den ska kallas SUFF. Alla kan vara med och är en helt egen rörelse. Den är i grunden till för singlar men kan även passa folk med fast sällskap. Tanken var att se hur många som vågade hänga på utan att ifrågasätta vad det stod för. Det var några stycken modiga som vågade hänga på men de flesta fegade. Ja lika bra var väl det. För vem vågar erkänna öppet att de är Sexuellt Understimulerade och att det är Fruktansvärt Frustrerande. Särskilt om man är gift. Nu så ska jag sluta tramsa och ta mig en bit kaka till.
kram tills nästa gång
Eva F