Om mig

Mitt foto
Positiv och glad. Flamsig och djup. Temprament och lugn. Allt har sin tid.

måndag 29 november 2010

Hemlig resa

Livet är som en hemlig spännande resa. Ibland ser man tråkiga landskap och rätt som det är passerar otroligt vackra landskap och spännande platser och människor. Det är så härligt att luta sig tillbaka och släppa kontrollen och se vart man hamnar nästa gång. Nu så fick jag uppleva något som är få förunnade. Det förflutna knackade på min dörr. Att återknyta kontakten med en person som jag inte träffat på nästan trettio år. Ett helt liv då man haft familj, tragedier, glädje och motgångar allt som format den man är idag. Kan bara säga att jag sitter med massa intryck och funderingar och känslor som febrilt snurrar i mitt huvud. Vet inte vad du varit med om och dina val. Vet inte heller hur krokig och brant din väg varit. Framför mig stod ingen osäker pojke utan en fullvuxen man med livserfarenhet. Allt kändes naturligt och avspänt. Precis som vi inte gjort annat. Så ni ser att livet är fullt av små guldkorn. Det gäller bara att se dem. En bekantskap från det förflutna som jag hoppas ska finnas i min framtid.
Fånga dagen och lev väl.
kram tills nästa gång
Eva F

onsdag 24 november 2010

Snöskyfflar och vita flingor

Då så har man gjort en storinvestering igen. Ibland bryr man sig inte om vad det kostar. Kan ju erkänna att mina söner inte blev lika imponerade av inköpet. Om nu vädergudarna envisas och ösa vita flingor på oss så är det en nödvändighet.
Så igår fick jag äntligen tag i 3 st snöskyfflar. Ingen av oss hoppade väl jämfota av lycka direkt. Men vem vet det kanske är min nya hobby innan den här vintern är slut eller så utvecklar man en kraftig snöfobi. Är väl bara att skyffla och se glad ut.
Jaja som grabbarna på jobbet brukar säga: "Det är skönt när det vita kommer".
Antar att det måste vara snön de syftar på. För då får de gå ut och skotta och kan ju omöjligt hjälpa till inne. Eller hur tjejer?
kram tills nästa gång och må väl.
Eva F

lördag 20 november 2010

Fläskvarning

Har länge funderat på om man skulle ställa sig på vågen men fegat ur. Drabbades av malplacerat självförtroende och ställde mig på den jädrans apparaten i morse. Så här efteråt kan man ju fundera på vad fasiken det skulle vara bra för. Måste vara något fel på den. Var brutal fläskvarning och den röda varningslampan blinkade fetknopp. Shit hur i fasiken gick det här till? Skrik och panik tänkte jag. Så det kostar på och må bra och ha kvällsmys med sonen/sönerna. Inte bra för figuren och vara lycklig. Hur ska man då gå ner i vikt? Tröstäter när man mår miserabelt och när man mår bra har man det där förrädiska kvällsmysätandet. Så sagt och gjort. Finns bara en sak att göra. In med den längst in i en garderob eller ner i källaren. Får skylla mig själv. Jaja då vet man det. Ha det så bra och lev väl tills nästa gång.
kram
Eva F(Fläskfian)

torsdag 18 november 2010

Gottegrisen

Då bestämde sig min ländrygg för att hoppa ur läge igen. Straffet för att man hade en trevlig och givande dag på mässan. Kom knappt ur sängen idag. Kände mig som en pigg 95-åring. Stönande och stapplande tog jag mig ner för trappan. Efter en stunds självömkan och svärande över krämpor kom jag på att en dvd piggar nog upp. Richard Gere är ju aldrig fel tänkte gottegrisen och satte i "Nätterna vid havet". Gud vilket misstag. Jisses vad jag grät. En mycket bitterljuv film men som det heter på engelska så är ju "a good cry" aldrig fel. Ska annars erkänna att filmen var sevärd. Kunde definitivt identifiera mig med vissa saker.
Hoppet är ju det sista som överger människan heter det ju så det gäller och tänka positivt. Så nog har man funderat på hur det ska fungera när 2 människor möts och ska dela sina respektive liv med varandra. Båda bär ju på var sitt förflutet och tillsammans skapa en ny tillvaro. Dina barn och mina barn och snart lär det väl bli barnbarn med. Ja man hoppas ju i alla fall. Problem är till för att lösas är mitt måtto. Så den dagen man skulle snubbla på någon och bli kär så lär man nog komma på en lösning. Just nu är det bara plan raksträcka men man vet ju aldrig kanske bakom nästa vägkrön...
kram tills nästa gång.
Eva F

söndag 14 november 2010

Väder och inspiration


Om inte vädret anpassar sig efter vår vilja så får man ju göra det bästa av situationen. Så har man bunkrat upp med blockljus, vanliga värmeljus med och utan dofter från ett välkänt möbelvaruhus. Sitter åter igen med halva barnaskaran med tända ljus och summerar helgen och veckan som gått.
Var på mässa i onsdags och träffade en hel del av företagets leverantörer. Det var en mkt givande och slitsam dag. Trött i flera dagar efter i mina stackars fötter och ben. Var på 2 mycket intressanta föreläsningar.
Var på vernissage på Galleri Hörle Slott idag tillsammans med en god vän. Hon bjöd på lunch innan och kaffe med kaka efteråt. Var intressant och givande och se konstnärernas verk. Gillade speciellt Jonas Brodins alster. Sen for jag hem och la den sista handen vid min lilla hörna och påbörjade min tavla som legat och grott i min hjärna. Härligt att ha fått tillbaka inspirationen igen. Lugnet håller fortfarande i sig och allt känns oförskämt bra.
Lev väl mina vänner och kram tills nästa gång.
Eva F

måndag 8 november 2010

Flummig

Alla bitar föll på plats. Känslan av att man äntligen kunnat lägga ihop alla delar av ens liv till en fungerande helhet. Det är så skönt att det går inte att beskriva. Kändes som att allt man gått igenom äntligen fick en mening. För man måste ju gå igenom allt, ont och gott, för att nå fram till den man egentligen är. Det svåra är att acceptera alla sidor. Har alltid försökt att hitta en logisk förklaring till allt som hänt och förträngt den andra ologiska totalt. Till slut kommer den sista avgörande droppen som gör att man måste välja. Bejaka den du är eller fortsätt leva efter den tror du borde vara.
Så nu har jag gått från sökande till konstaterande. I fortsättningen ska det bli fördjupning av mina nyfunna sidor så man kan fortsätta känna sig som en hel människa. Ja den här helgen har verkligen varit givande. Så gott folk det är bara att konstatera att man har både en logisk och en högst flummig sida. O vet ni vad? Det är helt ok med mig. :-)
kram tills nästa gång mina vänner.
Eva F

söndag 7 november 2010

Alltid en del av oss


Tanken att tillägna en högtidsdag till de som stått en nära är en vacker och självklar tradition. Detta för att inte glömma bort nära och kära som hastigt och oundvikligt ryckts bort. Är det inte så att de egentligen alltid finns med oss året runt oavsett årstid? Så länge minnet av dem finns levande i hjärtat så är de alltid en del av oss.
De präglade min uppväxt och formade min personlighet och de är fortfarande en del av min vardag. Genom sin godhjärtade och generösa natur har jag försökt att föra den traditionen vidare till mina barn. De var rik på upplevelser och livserfarenhet och höll sitt hem öppet för alla, barn och barnbarn och vänner, närhelst på året. Går inte en dag som jag inte skänker en kort men kärleksfull tanke till mina kära morföräldrar. Vet att ni vakar över oss och funnit ro. Det blev så oerhört tomt i våra liv utan er.
kram Eva F