Varför är det så typiskt oss svenskar att aldrig våga visa att vi är riktigt glada eller öppet erkänna att vi faktiskt är stolta över något vi gjort? Jante-lagen säger ni. Jo förvisso men nu när vi är så pass multikulturella i det här landet tycker man att det kunde vara legitimt och ta efter andra seder och bruk. Eller hur?
Så jag är glad för att jag äntligen vågar säga ja till sådant som ger mig svindel. Trotsa den där elaka jäveln på min axel som säger att du inte klarar av det utan tänker i stället att det kan vara värt att pröva. För som jag alltid brukar säga: - Det kan inte gå mer än åt helvete och då behöver man ju inte testa det fler gånger.
Har träningsvärk efter Zumba passet igår. Lite kinky är det dock och ha ont. För är det inte lite motsägelsefullt att klaga över värken och le med hela ansiktet samtidigt?
Men visst är det kul att säga välkommen tillbaka till muskler som vaknat till liv och som man glömt man hade?
Så det är med stolthet jag kan meddela att min påbörjade 30 minuters regel har funkat i snart en vecka och med bravur. (Minst 30 min sammanlagd motion/dag.)
Rom byggdes inte på en dag och små små steg leder också framåt.
kram på er tills nästa gång
Eva F
