Gottegrisen

Då bestämde sig min ländrygg för att hoppa ur läge igen. Straffet för att man hade en trevlig och givande dag på mässan. Kom knappt ur sängen idag. Kände mig som en pigg 95-åring. Stönande och stapplande tog jag mig ner för trappan. Efter en stunds självömkan och svärande över krämpor kom jag på att en dvd piggar nog upp. Richard Gere är ju aldrig fel tänkte gottegrisen och satte i "Nätterna vid havet". Gud vilket misstag. Jisses vad jag grät. En mycket bitterljuv film men som det heter på engelska så är ju "a good cry" aldrig fel. Ska annars erkänna att filmen var sevärd. Kunde definitivt identifiera mig med vissa saker.
Hoppet är ju det sista som överger människan heter det ju så det gäller och tänka positivt. Så nog har man funderat på hur det ska fungera när 2 människor möts och ska dela sina respektive liv med varandra. Båda bär ju på var sitt förflutet och tillsammans skapa en ny tillvaro. Dina barn och mina barn och snart lär det väl bli barnbarn med. Ja man hoppas ju i alla fall. Problem är till för att lösas är mitt måtto. Så den dagen man skulle snubbla på någon och bli kär så lär man nog komma på en lösning. Just nu är det bara plan raksträcka men man vet ju aldrig kanske bakom nästa vägkrön...
kram tills nästa gång.
Eva F

Väder och inspiration

Om inte vädret anpassar sig efter vår vilja så får man ju göra det bästa av situationen. Så har man bunkrat upp med blockljus, vanliga värmeljus med och utan dofter från ett välkänt möbelvaruhus. Sitter åter igen med halva barnaskaran med tända ljus och summerar helgen och veckan som gått.
Var på mässa i onsdags och träffade en hel del av företagets leverantörer. Det var en mkt givande och slitsam dag. Trött i flera dagar efter i mina stackars fötter och ben. Var på 2 mycket intressanta föreläsningar.
Var på vernissage på Galleri Hörle Slott idag tillsammans med en god vän. Hon bjöd på lunch innan och kaffe med kaka efteråt. Var intressant och givande och se konstnärernas verk. Gillade speciellt Jonas Brodins alster. Sen for jag hem och la den sista handen vid min lilla hörna och påbörjade min tavla som legat och grott i min hjärna. Härligt att ha fått tillbaka inspirationen igen. Lugnet håller fortfarande i sig och allt känns oförskämt bra.
Lev väl mina vänner och kram tills nästa gång.
Eva F

Flummig

Alla bitar föll på plats. Känslan av att man äntligen kunnat lägga ihop alla delar av ens liv till en fungerande helhet. Det är så skönt att det går inte att beskriva. Kändes som att allt man gått igenom äntligen fick en mening. För man måste ju gå igenom allt, ont och gott, för att nå fram till den man egentligen är. Det svåra är att acceptera alla sidor. Har alltid försökt att hitta en logisk förklaring till allt som hänt och förträngt den andra ologiska totalt. Till slut kommer den sista avgörande droppen som gör att man måste välja. Bejaka den du är eller fortsätt leva efter den tror du borde vara.
Så nu har jag gått från sökande till konstaterande. I fortsättningen ska det bli fördjupning av mina nyfunna sidor så man kan fortsätta känna sig som en hel människa. Ja den här helgen har verkligen varit givande. Så gott folk det är bara att konstatera att man har både en logisk och en högst flummig sida. O vet ni vad? Det är helt ok med mig. :-)
kram tills nästa gång mina vänner.
Eva F

Alltid en del av oss

Tanken att tillägna en högtidsdag till de som stått en nära är en vacker och självklar tradition. Detta för att inte glömma bort nära och kära som hastigt och oundvikligt ryckts bort. Är det inte så att de egentligen alltid finns med oss året runt oavsett årstid? Så länge minnet av dem finns levande i hjärtat så är de alltid en del av oss.
De präglade min uppväxt och formade min personlighet och de är fortfarande en del av min vardag. Genom sin godhjärtade och generösa natur har jag försökt att föra den traditionen vidare till mina barn. De var rik på upplevelser och livserfarenhet och höll sitt hem öppet för alla, barn och barnbarn och vänner, närhelst på året. Går inte en dag som jag inte skänker en kort men kärleksfull tanke till mina kära morföräldrar. Vet att ni vakar över oss och funnit ro. Det blev så oerhört tomt i våra liv utan er.
kram Eva F

Mastodonthög

Löv, löv och åter löv. Nu är majoriteten i en mastodonthög på min gräsmatta. Ska erkänna att det gick åt en hel del viljestyrka för att ta itu med den. Kan inte påstå att det är något jag gillar. Trädgårdsarbet är ett nödvändigt ont. En snäll granne ska ta hand om dem med sin traktor som har skopa och en plats där det kan dumpas. I morgon har man antagligen träningsvärk efter 3 timmars räfsande och stavgången som varade i en timme igår. Insåg vad som fattats i mitt liv. Vad som orsakat mitt något irriterade humör. Nej inte det ni tänker på utan o få träna sig riktigt trött. En riktig endorfinkick är precis vad som får en i balans igen.
Snart ny vecka och nya möjligheter. Att den sen bara är 4 jobbardagar gör ju inte saken sämre. Känns ändå väldigt tomt utan mina söner men på fredag är det som vanligt igen. Så jag får väl hitta något och roa mig med på kvällarna. O vid det här laget har man ju insett att tiden har en förmåga och gå väldigt fort. Att fylla den lilla fritid man har lär ju inte vara svårt. Ha en bra vecka och hoppas den blir givande för er alla.
kram tills nästa gång
Eva F

En vanlig lördag

En lång promenad med stavarna och antydan till ljusblå himmel mellan de tunna flyktiga dock gråa molnen. Ja man får inte ställa för höga krav så här års. Var så härligt och känna hur endorfinerna strömmade genom kroppen och rensade bort allt det negativa. Kroppens egna små lyckohormoner gjorde sitt jobb. Sen tog jag mig en lång varm dusch och avslutade med en god middag för en person. Tände mina ljus och bokade mig framför tv:n. Sen blir det nog en god bok och sen slumra tills jag hör att grabbarna smäller med ytterdörren för då kan hönsmamman sova tryggt. Visserligen en vanlig lördag men helt underbar i sin enkelhet.
kram tills nästa gång
Eva F

Tunga grå

"Regntunga skyar vart än jag ser"...
Det tunga gråa där ute lägger sig som en tung varm gröt. Ute och i själen. Kämpar förtvivlat för att det dystra inte ska få mig i sitt grepp. Samma sak varje år när höstmörkret sänker sig över vårt rike. Negativa tankar kommer krypandes och smygandes som en tjuv om natten. Sjunker längre och längre ner i denna mörka och våta avgrund. Vemodet och den låga självkänslan turas om att florera i mina dagliga funderingar. Vill inte. Orkar inte. Måste hitta vägen ut ur det här. Var kan man hitta källan till ljus? Det är då man får slå på reserven och rota fram alla positiva minnen man har. Allt som är, blir och har varit bra. Tända levande ljus och skapa mys tillsammans med dem som står en närmast. Se till det man har och är. Förtränga det som hade kunnat bli. "Ingen ser att clownen inte skrattar."
kram tills nästa gång
Eva F