När man plötsligt ramlar ner i en svart grop. För att något i livet sparkat undan benen på dig. Då är det svårt att se något ljus. Det är då man måste få lov att tycka synd om sig själv en stund. Prata en lång stund med någon som känner dig väl och vet hur det är och gråta ut. Sen sova på saken. Som genom ett mirakel så har rullgardinen dragits upp och ljuset skiner in i sinnet. Och helt plötsligt känns inget omöjligt längre och man har t o m hittat en lösning. Så tappa aldrig tron på att allt löser sig. För det gör det alltid men kanske på ett annat sätt än man tänkt från början.
Kram
Eva
