Min första riktiga tavla med färg.

Då var mitt allra första alster klart! Det var med ett visst vemod jag var tvungen att inse att den var färdig. Fick nästan lite seperationsångest. Kan knappt begripa att man fått tummen ur det berömda och verkligen är på gång nu. Det var en smärtsam förlossning innan man kom till skott. Så har det aldrig varit min starka sida det där med att göra något impulsivt. Alltid å ena sidan men å andra sidan uppblandat med en stor portion dålig självkänsla. Konstigt att man egentligen presterat något över huvud taget här i livet. Men det är en helt annan historia och platsar väl mer i något forum för psykologer och terapeuter.

Det roliga med att skapa är själva processen att hitta lösningar för att kunna få fram den bilden man har i huvudet. Motivet får jag alltid presenterat för mig när jag vaknar på morgonen. Antar att min hjärna vill ha lugn och ro när den arbetar.;-)Som god svensk ska man ju alltid sova på saken och det är bokstavligen det som sker.
Har påbörjat mitt nästa motiv och plockat fram tumstock och penna. Får se om det blir som jag tänkt. Nästa steg blir väl att våga hänga tavlan på väggen i något annat rum än källaren. Hm, toaväggen är ju tom....
kram tills nästa gång