I rullning

Nu så känns det som man kommit i rullning. Lite komiskt är det i alla fall. Där hade jag kontaktat flera olika VVS-firmor och ingen hade tid. Så gick det ett par veckor och ingenting hände. Hade nästan gett upp hoppet. Sen på en och samma dag ringde 3 stycker. Så det blev först till kvarn som fick gälla där. De var ungefär lika dyra så viktigast var och få i ordning varmvattnet. Så allt akut blev gjort inom loppet av 3 dagar. Detta innebär att det är renoveringen av vardagsrummet och färdigställa sängkammaren och invänta resten av möblemanget kvar. Sen ska jag nog ta en paus och boa in mig lite. Känner ett starkt behov av att få skapa egna rutiner och känna hur det är att ha en vanlig vardag ett tag. Det är så frustrerande och veta vad man vill och ha det inom räckhåll men inte kunna påverka händelsförloppet och bara få vänta. Det är tydligen mitt öde att hela tiden få vänta på någonting hela tiden. Men ska inte klaga. Nu är man där man ville vara för ett par månader sedan och väntan här i eget bo är betydligt skönare.
kram tills nästa ggn.
Eva F

Borta bra men hemma bäst

Tänkte lägga in en bild på min lilla oas som jag döpt till kråkboet. Men måste säga att jag trivs väldigt bra. Hus med mycket potensial är bara ett finare sätt att säga att det finns en massa att renovera. Tyvärr stämmer den beskrivningen på mitt hem men då har man fritiden räddad. Dumt och ligga och slöa efter jobbet, eller hur? Har utarbetat en plan för mitt boende här. Inser att jag faktiskt inte behöver göra allt innan semestern. Speciellt när man tänkt bo här resten av livet. Det tar tid och renovera ett helt hus. Särskilt om man är två som gör det mesta av jobbet. Jag och min äldste son står för renoveringen. Men grundtanken är att man ska få ökad självkänsla inför varje steg man klarat av. Idag har mina söner trotsat vädergudarna och klippt gräsmattan för första gången sedan vi flyttade in. Behöver jag påpeka att det var höööögt. Sitter här och funderar allvarligt på om man skulle ta och komma igång med morgonpromenaderna igen. Vore hög tid att fläsket fick sig en omgång. Blir mycket färdig mat nu och det straffar sig i längden, (och bredden). Men tummen sitter oroväckande långt inne den här gången. Då är frågan om man ska dra ut den snabbt eller långsamt och försiktigt. Kanske man ska låta den vara kvar medan man funderar.:)
kram tills nästa gång.
Eva F ;)

Morgonstund har guld i mun

Att det är mer eller mindre en utmaning varje morgon man ska upp är ett välkänt faktum. Hela den här veckan har kroppen och speciellt ögonlocken varit som av bly. I morse hade även hjärnan blivit blockerad. Klockan ringde som vanligt vid sex men på något vis ignorerade hela mitt väsen den signalen. Två minuter i sju viskade mitt samvete till mig lite försynt att "är det inte något du glömt?" Då först lyckades jag få upp ögonen så pass att klockan kunde visualiseras. Igår kväll tillbringade jag 2 hela timmar med att lägga första strykningen på mina lister i sovrummet. Ska erkännas att jag var måttligt road. Varmt och kvalmigt, kröp och krälade, stod på tå och som avslutning halvt böjd. Visst är det charmigt med gamla hus och sneda tak?!
I ärlighetens namn skall det sägas att jag mer än en gång ifrågasatte om jag egentligen var vid mina sunda vätskor när jag kastade mig in i det här projektet. Det är ju i och för sig inget nytt. Så gör jag alltid när jag är mitt i något projekt. Svär och förbannar mig själv för att jag aldrig kan ta den breda vägen någon gång. Låter så vackert att man blir stark inför varje utmaning man klarat av och så vidare. Vad är det för fel med att vara svag i anden ibland och låta andra göra grovjobbet? Fråga alla chefer i världen. De tjänar grova pengar på och köra med andra. Då blir min nästa utmaning " hur man får hantverkarna att betala mig när de utför arbetet?" Tror ni jag lyckas?;)
kram tills nästa gång
Eva F
kram

Försmak

Nu har man äntligen fått en liten försmak av värmen och det gav onekligen mersmak. Synd bara att det inte kunde hålla i sig ett tag till. Nu är långledigheten över och som vanligt har tiden gått alldeles för fort. Men summerar man helgen så tycker jag att den varit väldigt bra. Oljetanken har bestyckats och burits ut av min bästa väns snälla pojkvän medan vi sorterade kläder. O tro mig det var en hel del av den varan. Till min stora glädje fungerar bredbandet till 75%. Lagen om all tings jävlighet innebär att det måste vara något som krånglar så telefonen fungrar dessvärre inte. Så det är bara att ta ett djupt andetag och ringa supporten igen. Tycker att ett stort bolag som Telia kan kosta på sig och ha lite pausmusik så man vet att man är vaken när man sitter som nummer 13 i kön. Var o fyndade på ett känt varuhus i Ullared idag med mina söner. Ingen kö in samt endast en före i kassakön. Kunde knappt tro mina ögon. Hittade nästan allt på listan. Ja det är väl första gången det inträffar. Jaha nu har det börjat lida mot veckans slut och en ny ska ta sin början. Får se vad den har att erbjuda. Vad det än är så blir det nog bra ska ni se. För det är ljusare tider nu.
kram tills nästa ggn.
Eva F

Skynda långsamt

Sitter framför min dator så här i Arla morgonstunden och samlar kraft inför dagens projekt. Fast punkt på dagens agenda är att min oljetank ska monteras ner. Min bäste väns pojkvän har gentilt erbjudit att åtaga sig detta uppdrag. Misstänker att det inte är något man gör på en kafferast.;) Sen ser jag allt annat som blir gjort idag som ren bonus. Det är skönt nu när man ser hur saker och ting sakta men säkert börjar röra på sig och att det går åt rätt håll. Det svåra har för mig varit att skynda långsamt. Min otåliga själ har varit i upplösningstillstånd flera gånger och man har bara haft lust och skrika ut sin frustration när man stått still. Denna eviga väntan. Har sagt det innan och säger det igen. Livet känns ibland som en lång kö vid kassan på GeKås. Man ser målet långt där framme men det finns inget man kan göra för och skynda på processen. :)Men förr eller senare vet man att man kommer dit men inte när. Får se om Robert Broberg har rätt när han sjunger "målet är ingenting, vägen är allt."
kram på er
Eva F

Anarki

Nu så är det väntans tider igen.Fast nu sitter man i sitt eget hus. Den här gången är det hantverkare som lovat att höra av sig men lyser med sin frånvaro. Tänkte när jag var som mest irriterad att de måste ha egna lagar och vara anarkister hela bunten. Allt ifrån elektriker till rörmokare.
Känns som om man tar ett steg framåt och två bakåt. Sen har jag beslutsångest över vilka färger jag ska välja. Har i alla fall insett att det faktiskt är en bra idé och koncentrera sig på ett rum i taget. :)Rom byggdes som sagt var inte på en dag.
I det här fallet inte sju heller. Sen har vi det där med soffan. Där hade jag äntligen bestämt mig och så hade de 6 till 8 veckors leveranstid på eländet. Ja då fick det bli alternativ nr2. För sitta ska jag. Då visade sig den vara tillfälligt slut och nytt leveransdatum okänd. Hur fasiken löser man detta? Problemet är att man vet exakt vad man vill ha och när man väl hittar det så finns det inte på lager, för lång leveranstid eller så är det för dyrt. Suck.
Vore väldigt bra om rörmokaren kunde höra av sig för jag är rätt trött på o duscha i ljummet vatten och elektrikern är jättevälkommen han också. För det är lite lätt frustrerande att ha en tvättmaskin som inte går att använda. Mina resurser i klädväg börjar sakta men säkert att minska i kvantitet. O tvätta förhand är inte något som lockar mig just nu eller någonsin.
kram tills nästa gång.
Nu är det
Eva F...;)