Att det är mer eller mindre en utmaning varje morgon man ska upp är ett välkänt faktum. Hela den här veckan har kroppen och speciellt ögonlocken varit som av bly. I morse hade även hjärnan blivit blockerad. Klockan ringde som vanligt vid sex men på något vis ignorerade hela mitt väsen den signalen. Två minuter i sju viskade mitt samvete till mig lite försynt att "är det inte något du glömt?" Då först lyckades jag få upp ögonen så pass att klockan kunde visualiseras. Igår kväll tillbringade jag 2 hela timmar med att lägga första strykningen på mina lister i sovrummet. Ska erkännas att jag var måttligt road. Varmt och kvalmigt, kröp och krälade, stod på tå och som avslutning halvt böjd. Visst är det charmigt med gamla hus och sneda tak?!
I ärlighetens namn skall det sägas att jag mer än en gång ifrågasatte om jag egentligen var vid mina sunda vätskor när jag kastade mig in i det här projektet. Det är ju i och för sig inget nytt. Så gör jag alltid när jag är mitt i något projekt. Svär och förbannar mig själv för att jag aldrig kan ta den breda vägen någon gång. Låter så vackert att man blir stark inför varje utmaning man klarat av och så vidare. Vad är det för fel med att vara svag i anden ibland och låta andra göra grovjobbet? Fråga alla chefer i världen. De tjänar grova pengar på och köra med andra. Då blir min nästa utmaning " hur man får hantverkarna att betala mig när de utför arbetet?" Tror ni jag lyckas?;)
kram tills nästa gång
Eva F
kram
Om mig
- Eva F
- Positiv och glad. Flamsig och djup. Temprament och lugn. Allt har sin tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar