Sista veckan

Kanske är det vetskapen om att man är inne på sista semesterveckan som får en att känna sig som man fastnat i en suck. Min bästa vän hamnat på sjukhus gjorde att man fick sig riktig tankeställare. Tomt och oro. Ekonomin kräver att man ska forma en slags strategi nu. Kände mig helt plötsligt väldigt ensam med alla tunga beslut. Saknade någon som man kunde diskutera och ventilera åsikter med. Insåg sedan att något sådant har ju aldrig existerat. Så man saknade helt enkelt en illusion. Konstaterade att vissa saker vill man inte uppleva igen. Fick i denna svacka påminna mig om varför jag skilde mig och vad jag lovat mig själv. Inga mer gissningslekar, inte behöva känna på sig saker som aldrig blir sagda. När man har mindre än en vecka kvar till jobbet och inser att det är det enda man har att se fram emot just nu känns livet rätt tungt. Det är då man får ta till "positivt tänkande" och det med besked. Positivt är i alla fall att man har sina morgonpromenader. Rena meditationen. Rensa tankarna och känna lugnet innan samhället vaknar och börjar pulsera med liv och rörelse. Behövs mer. Vad gör man när all inspiration har försvunnit och är som bortblåst? När man står vid ett vägskäl måste man ju förr eller senare bestämma sig åt vilket håll man ska köra. Just nu är bilen snart framme vid korsningen och det är nu man ska besluta sig för rakt fram, höger eller vänster eller bara snurra runt i rondellen tills bensinen tar slut. Får nog ställa mig vid en parkeringsplats och försöka komma fram till ett beslut. Inga allvarliga problem men nu känns det verkligen som att det vore mer än välkommet med en POSITIV vändning. Någon, någonting som visade på ett seriöst sätt att de bryr sig. Ja ni vet när man minst anar det.
kram tills nästa gång
Eva F