Teneriffa here we come

Sitter nyduschad och nöjd i soffan framför antikrundan. Har packat näst intill allting. Så nu kan man koppla av. I morgon ska man till staden och fara runt i sista minuten och inhandla kläder till 2 meters klubben,(mina söner). Spelar ingen roll hur långt innan man säger till så får de alltid en sådan uppenbarelse precis innan man ska iväg. Känner mig lite irriterad på att det segar fram. Så känns det alltid när man ska på semesterresor. Ska bli skönt och få miljöbyte och bli lite bortskämd med färdig mat serverad och sängen bäddad varje dag. Förhoppningsvis kanske det är sol och varmt så man kan få lite färg. Det vore onekligen behövligt. Ser ut som en vandrande albyl. Naturligt vit a la nordbo. Risken är väl att man reflekterar solen så kraftigt att man blir en fara för sin omgivning.;-) En liten paraplydrink hör väl också till eller hur? Så om några dagar far vi och tills dess får ni ha det så bra i vinterkylan. hehe.
kram tills nästa gång.
Eva S

Snart söder ut

Nu så ska jag ta mig i kragen och skriva lite. Dagarna går väldigt fort och när man summerar bakåt vad man gjort så tycker man att man inget presterat. Ändå får man dagarna att gå. Sitter man då o rullar tummarna dag ut och dag in? Nej så är inte fallet. Dagarna är med andra ord inte tillräckligt dramatiska för att hamna på en blogg. Trots det har man väl börjat får man väl fortsätta. Har fyllt min tillvaro med det vanliga bestyret som man har på vardagarna. Man går upp, äter sen jobbet. Håller för tillfället på och förbereder resan till Teneriffa vecka 7. Då ska min man och våra tonårssöner åka iväg och umgås. Man får passa på för snart vill de inte åka med oss föräldrar längre utan det är kompisar och flickvänner som gäller. Det talas så mycket om att barn är beroende av oss föräldrar men aldrig om att vi är lika beroende av dem. Ta till exempel när de flyttar hemifrån. Vad ska vi göra med all mat som man får över och vad ska man prata om då? Barnen är både min inspiration och irritation så det så. Vi vuxna med barn har också faser som inträffar med barnens. Just nu är vi i fasen "de håller på att bli självständiga". Följden blir då att man helt plötsligt ska börja umgås med den andra äkta hälften. Helst då hitta något annat att prata om. Detta kan resultera i att det långa stunder uppstår en väldigt jobbig tystnad. Då fyller man ut tomrummet med att konversera runt omkring sådant som behöver göras hemma eller i stugan. När detta ämne är tömt blir det tystnad igen. Ja man får väl skaffa hund för då finns det ju alltid något att säga.
kram tills nästa gång
Eva S

Torsdag

Då var det snart helg igen och man är lika förvånad som vanligt. Tiden bara rusar fram och man hinner inte med någonting alls. Det går i vågor det där. Har kommit in i en period då jag är så fruktansvärt trött på kvällarna. Orkar knappt hålla ögonen öppna framför tv:n. Det konstiga är att när man ska sova är man klarvaken. Vad gör man för fel? Ska man kanske trotsa sin trötthet och fara runt som en nackad höna eller ska man bejaka tröttheten? Sen kan man även undra varför det skulle komma mer snö? Kan inte påstå att jag tyckte det behövdes mer. Lagom är ju faktiskt bäst. Har fortfarande inte löst transportproblemet av mina kära skaparprylar. Blir så lack. Känns som det är för många måsten just nu för att jag ska tycka att det känns ok. När man summerar dagarna som varit i veckan inser jag att inte mycket blivit som jag velat. Massa saker som inte blivit av på grund av diverse olika händelser. Ska bli skönt och vila lite och ta det lugnt i helgen. Min goda vän har hotat med och dyka upp i helgen och sådana hot gillar man.:-)Nej nu har jag gnällt av mig och det känns redan mycket bättre. För egentligen är det inte alls synd om mig och jag mår faktiskt ypperligt. Snart ska hela familjen fara utomlands och möta våren i söder. Kanske vi får med lite värme tillbaka.
kram tills nästa gång
Eva S

Smått otur

Den här dagen har kantats av en massa onödiga små händelser. Började med att jag glömde mina frukostmackor o fick knata hem igen. Halvvägs tillbaka till jobbet inser jag att dörren fortfarande är olåst. Det var bara att vända. Samma sak hände när lunchen var slut. Då glömde jag först att låsa. Vände om och fick göra en helomvändning och larma. Stolt över att äntligen ha bestämt mig åkte jag till ett samhälle cirka tre mil bort för att väga mig. Där upptäckte jag att det var en dag för tidigt. Så det var bara att transportera sig hem igen. Tur att man inte gick i alla fall. Så här har det hållt på hela dagen. :-) Det är väl detta de menar med att man ska öka sin naturliga rörlighet. Ja om man inte har det i huvudet får man väl ha det i fötterna. Kanske därför man alltid har värk i dem. :-)
kram tills nästa gång
Eva S

Skaparhörn

Då har man införskaffat allt material till att kunna måla både hemma och i stugan. Glad över att få börja inser jag nu att det inte finns någonstans att sitta. Vill ju inte hålla på att behöva plocka undan det varje kväll. Så då är man vid nästa hinder. Ett tillräckligt högt bord och en bra stol. O var hittar jag det? Det jag har är för lågt och matbordet är inte att tänka på. Ja, ja problem är till för att lösas. Vill ju ha ett eget litet hörn där mina saker kan ligga framme tills det är dags för stugan igen.
kram tills nästa gång
Eva S

Veckofinal

Fredag är nog veckans bästa dag. Trött efter veckans bestyr och arbete tar man sig trots det upp ur sängen nästan lycklig. Kroppen är mer eller mindre bedövad av trötthet och hjärnan har redan tagit ledigt. Trots detta går man med ett halvfånigt leende på läpparna omkring i en sömndrucken dimma. Det är ju i alla fall fredag. Nu sitter man mätt och belåten, lite lätt illamående av godis och snask tittandes på tv. Det är synd och säga att man får något sammanhang i det som händer i den fyrkantiga rutan. Blinkningarna blir långsammare och långsammare. Livet är på något konstigt vis mycket lättare att hantera sista arbetsdagen i veckan. Tålamodet brister inte lika lätt. Till slut när man betat av diverse underhållning på dumburken får den lille figuren med vitt skägg slänga grus i ögonen samt stå för underhållningen. I morgon är den dagen man skall göra allt det man inte hann innan när man hade fullt upp med jobb, vardagsbestyr och förberedelser. Hoppet är ju det sista som överger människan och det är så sant som det är sagt.
kram tills nästa gång.
Eva S

Sugen igen

Ska ärligt erkänna att tanken på att lägga ner den här bloggen dykt upp mer än en gång den sista tiden. Känns lite meningslöst att berätta för er att min kreativitet är på stand by för tillfället. Det var min väninna som fick igång mina hjärnceller igen. "Måla dina känslor", sa hon. På något sätt formade sig en liten tanke som sedan blev till en bild. Tyvärr är kvällarna inte långa nog för allt man vill göra så jag har inte skridit till verket ännu. Har dock skissat ner den i min lilla anteckningsbok. Kan tavlan bli i närheten av vad jag vill så blir det nog bra. Blev riktigt sugen igen. Ibland behöver man få en spark där bak. Frustrationen över allt man vill göra, borde göra, inte får göra är ibland en övermäktig och då drabbas man av total handlingsförlamning. Känslomässigt fungerar man ibland som en gammal veteranbil som behöver vevas igång. Vilken tur att veva rimmar på Eva.
kram tills nästa gång
Eva S