Snart söder ut

Nu så ska jag ta mig i kragen och skriva lite. Dagarna går väldigt fort och när man summerar bakåt vad man gjort så tycker man att man inget presterat. Ändå får man dagarna att gå. Sitter man då o rullar tummarna dag ut och dag in? Nej så är inte fallet. Dagarna är med andra ord inte tillräckligt dramatiska för att hamna på en blogg. Trots det har man väl börjat får man väl fortsätta. Har fyllt min tillvaro med det vanliga bestyret som man har på vardagarna. Man går upp, äter sen jobbet. Håller för tillfället på och förbereder resan till Teneriffa vecka 7. Då ska min man och våra tonårssöner åka iväg och umgås. Man får passa på för snart vill de inte åka med oss föräldrar längre utan det är kompisar och flickvänner som gäller. Det talas så mycket om att barn är beroende av oss föräldrar men aldrig om att vi är lika beroende av dem. Ta till exempel när de flyttar hemifrån. Vad ska vi göra med all mat som man får över och vad ska man prata om då? Barnen är både min inspiration och irritation så det så. Vi vuxna med barn har också faser som inträffar med barnens. Just nu är vi i fasen "de håller på att bli självständiga". Följden blir då att man helt plötsligt ska börja umgås med den andra äkta hälften. Helst då hitta något annat att prata om. Detta kan resultera i att det långa stunder uppstår en väldigt jobbig tystnad. Då fyller man ut tomrummet med att konversera runt omkring sådant som behöver göras hemma eller i stugan. När detta ämne är tömt blir det tystnad igen. Ja man får väl skaffa hund för då finns det ju alltid något att säga.
kram tills nästa gång
Eva S