Hoppfullt och spirande

Fåglarna kvittrar intensivt i träden och naturen håller andan inför den stundande explosionen. Allt känns så lättsamt och hoppfullt just nu. Banken har beviljat mitt lån och snart kommer jag för första gången i mitt liv äga något riktigt värdefullt. En egen bostad. Min egen fasta punkt i tillvaron dit jag kan ta min tillflykt och göra som jag vill när jag vill. Barnens och mitt gemensamma projekt. Ett hus med potensial och som vi kan sätta vår egen prägel. Det blir så bra så. Kan inte med ord beskriva den frustration jag känt över att inte ha något som jag kunnat kalla mitt eget. Inte kunnat boa mig eller riktigt komma igång med mitt liv. Bott lite på nåder i något som nästan är mitt hem. Varit mellan två bostäder så att säga. Den första maj så flyttar jag. Någon som känner sig manad och hjälpa mig?;-)
Måste berätta om helgen som varit. På torsdagen vid lunch for jag iväg till Söderköping för att plocka upp min bästa vän. Sedan for vi vidare till Norrköping och något som mycket passande heter "House of Pain". Där smyckade vi våra respektiva lekamens med motiv. Hon med små gulliga tassavtryck och jag en sirlig fjäril i svart och lila. På fredagen åkte vi till Åland. På kvällen var vi på en pub som heter Park. Där bjöds det på trevliga människor och live musik. En kombination helt i min smak. Så fredag kväll blev mycket snart lördag morgon. Sen for vi tillbaka till fastlandet. Det är nog först nu jag känner mig någorlunda i fas efter den helgen. Men det var det värt. Tack vännen för den upplevelsen. Det var min första resa som singel och jag visste inte ens om det. Så nu är man skild enligt lag och nu börjar mitt nya liv. Mitt och barnens som man har till låns en stund till.
kram på er tills nästa gång
Eva S snart F...;)

I väntans tider

Befinner mig i ett skede då man väntar på att allting ska hända och komma igång. Ett läge mitt emellan allting. Man är på stand by. Ingenting blir avgjort förrän man samlat in alla värderingar och uppgifter samt att juristen ska göra sitt. Känns som när man sitter i en mycket traffikerad korsning och väntar på att man ska kunna svänga ut i körbanan. Lite segt och min otålighet prövas ganska hårt just nu. Då måste man tänka på allt positivt som ligger närmare i tiden. Att jag ska iväg på bus med min bästa vän och att barnen kommer ut i påsk samt att det ska hållas seans här ute med trevliga människor. Fokusera på nutid och låta bli och grubbla på sådant man inte kan påverka utan bara avvakta. Mår i alla fall väldigt bra där jag är just nu och vill inte ha det ogjort. Det är bara jobbigt och vara mellan två bostäder så att säga. Men svårast just nu verkar vara att bestämma motivet till torsdag.;) Men det ger sig nog vad det lider. Det ska bli så skoj.:)
kram tills nästa gång.
Eva S

Vårkänslor

Vårkänslor är ett ständigt återkommande fenomen. Fåglarna börjar vakna till liv och deras kvittrande börjar ta fart. Luften känns annorlunda, ljuset kommer tillbaka och hela ens existens känns mer lättsam och positiv. Man fylls av livsglädje och går omkring med ett fånigt leende på läpparna. Är det egentligen speciellt konstigt att vi nordbor blir som galningar när vi efter många långa månader av mörker helt plötsligt får se solen? Nej! Vi blir som nyfödda kalvar på grönbete. Mina damer har ni tänkt på ett annat fenomen som alltid infinner sig på våren? Jo alla män blir på något mystiskt vis betydligt mer fördelaktiga. Det är som om man ser dem i ett annat ljus. Från att ha gått i ett vakuum ett tag så får man helt plötsligt upp ögonen och man blir mer fördelaktigt inställd till det motsatta könet. Kan undra vad det beror på?
Detta får mig osökt att tänka på förälskelse. Ett mycket konstigt tillstånd. Läste en gång att det är den ultimata formen av egoism. För egentligen är det de sidor man tycker om hos sig själv och som man vill bejaka samt stärka som man förälskar sig i hos den andre. Visst stämmer det? Men om man då funderar lite är inte då hat också en form av egoism? För visst är det sidor hos sig själv som man inte gillar och vill dämpa som man ogillar hos den andre? För mellan hat och kärlek finns ju som sagt en mycket skör och tunn gräns. Varför går inte sunt förnuft och känslor hand i hand är en annan sak som jag undrat över? Det hjärtat tycker om vill inte förnuftet att vi ska bry oss om. Varför ska man alltid resonera bort det man vill ha? Vad är det som gör att vi vill ha just det när logiken skriker nej? Ja frågorna idag är många och svaren få så nu lägger jag ner för idag.
kram tills nästa gång
Eva S

the Bitch

Genom sig själv känner man andra brukar jag hävda. Om detta gäller folk som skvallrar så blir i alla fall jag mörkrädd. Lite kul är det i alla fall och höra hur turerna går. Enligt de elaka tungorna ska jag skinna mitt blivande X på både det ena och det andra. Så antingen är de väldigt korkade i min mans släkt eller jag väldigt slipad. Helt och hållet en tolkningsfråga. Tänk vad besvikna folk ska bli över att vi är goda vänner och tänker göra upp i godo så att båda blir nöjda och barnen. Sorry folks! Visste ni hade hoppats på att jag skulle vara en bitch men tyvärr. ;-)
Så nu ska jag fortsätta mitt liv med och göra som innan och fokusera på sådant som är positivt. Ta t ex resan som jag och min bästa vän ska göra samt att mina barn kommer hit ut i påsk. Ja små guldkorn som får en att bli glad. Att tänka och försöka se det positiva i saker som sker är nyckeln till en bättre tillvaro. Så efter att i större delen av mitt liv fått visa hänsyn och se till andras behov i första hand tänker jag faktiskt ta tillfället i akt och tänka på mig själv ett tag nu. Nu ska jag ta och städa i min lilla stuga och förbereda en ny arbetsvecka.
kram tills nästa gång
Eva S

Första veckan

Redan söndag och snart ny arbetsvecka. Då var min första vecka som separerad avslutad. Onekligen en mycket händelserik vecka och omtumlande. I fredags hann tröttheten ifatt mig och jag slocknade tidigt i trygg förvissning att en av mina goingar(min äldste son)var hos mig. Fick en massa gjort på lördagen och var väldigt nöjd med mig själv. På eftermiddagen kom min underbara väninna hit och jag fick för första gången stifta bekantskap med Australienskt rosévin. En mycket angenäm upplevelse. Vi hade en mycket trevlig kväll, natt och morgon och många goda skratt. Ska erkänna att jag idag känner mig behagligt sliten. Det var den perfekta avslutningen på en dramatisk och känslomässigt omtumlande vecka. Idag hade jag besök av min väninna som jag känt sedan högstadiet. Känns skönt att omge sig med vänner som känner en så väl att man inte behöver försvara och förklara allt man gör och de beslut man tar. Vänskap som bygger på kunskap, kännedom och respekt för varandra.
Insåg härom dagen vad min rädsla för att leva själv egentligen grundade sig i. Någonstans i mitt undermedvetna har man hela tiden varit rädd för att det ska bli som det var för 22 år sedan. Då man drogs med självdestruktiva känslor som präglade större delen av min tillvaro. Lägg även till en extremt stor dos av dålig självkänsla samt rädsla för att bli sårad så har ni bilden. Det var väldigt få som kunde komma över min tjocka mur. Detta är ju egentligen totalt orealistiskt när man tänker efter. Då och nu är så totalt annorlunda att man kan bli full i skratt vid tanken. Har fostrat två barn, varit gift med en man som har RP och utbildat mig. Kan man efter det fortfarande vara samma person? Knappast! Så rädslan att det ska bli som förr är ganska orealistisk. Jag är så långt ifrån vad jag har varit som man någonsin kan komma. Så det ska nog gå bra det här ska ni se. Har ju mina goa vänner och upptäckt nya underbara människor som jag ser mycket fram emot att lära känna bättre.
kram på er tills nästa gång
Eva S

Leva livet

Lev livet nu när du är singel var rådet som någon gav mig relativt nyligen. Allvarligt talat så undrar jag en sak. Måste man skilja sig och vara singel för att kunna göra det? Kalla mig obotligt romantisk och naiv men är det inte meningen att man ska inspirera och komplettera varandra när man väljer att leva ihop? Att själva tanken bakom att tvåsamhet är att man ska dela glädjen av att uppleva och göra saker tillsammans? Trots separation och begynnande singelliv är jag för att leva med en livspartner. Det kallas ju även en livskamrat. Vad jag vet är en kamrat man har genom livet en positiv upplevelse. Vad lägger man i begreppet "leva livet"? För mig är det att göra det jag vill och inte behöva be om ursäkt eller förklara varför man gör något. Kan vara små saker som att sitta och titta på tv och surfa utan att någon sitter bredvid och tycker man är osocial till att träffa en väninna och kanske sticka iväg en helg för att roa sig och fnissa. Ja det behöver inte vara så fruktansvärt sensationellt och extremt för att vara njutningsfullt. Att bara finnas till och kunna njuta i lugn och ro är att leva livet fullt ut. Carpe diem är en bra regel och leva efter. Så fånga dagen och ta den för vad den är och njut!
kram tills nästa gång
Eva S

Premiär nerver

Har varit på jobbet första dagen efter seperationen. Hade bävat för denna stund i rädsla av en massa jobbiga frågor. Blev väldigt positivt överraskad över hur snälla och gulliga alla var mot mig. Antar att resan inte är över ännu och att många samt långa jobbiga diskussioner ligger framför mig. Undrar om den man är född som lyckas hålla mitt intresse vid liv en längre tid. För känslomässigt dog nog de riktiga känslorna för länge sedan. Det är ju det som är nackdelen med att hålla ihop en familj för barnens skull. Sen vilket som är rätt och fel att göra är ju helt upp till var och en att avgöra. En kollega till mig sa att det är nog en viktig ingrediens att var och en har sina intressen och vänner samt att man utöver det har några gemensamt. Då på lika villkor. Så sant som det är sagt. Nu så ska jag dricka kaffe och njuta av att helt få rå om fjärrkontrollen. ;-)
kram tills nästa gång
Eva S

Nästa fas

Nu har man bearbetat sorgen och förlusten av sitt forna liv i 2 dagar. Känslan man får när ett förhållande är avslutat är likt ett sorgearbete. Det är vissa faser man bara måste igenom. Har absolut ingen bitterhet när det gäller mitt 21 åriga äktenskap. Känns som en naturlig utveckling när känslorna upphör. Av ren hänsyn och respekt för den andra parten vägrar jag säga något ofördelaktigt. It takes two to tango. Så i morgon är det dags att gå till jobbet och möta omvärlden. Tror jag är tillräckligt stark. Är inte orolig för att börja gråta. Det får de ta. Det positiva i allt elände är att man upptäckt en massa nya underbara människor. En stor ros till min bästa vän som varit ett enormt stöd. Puss på dig vännen! Även min vän sedan högstadiet har stöttat och muntrat upp mig. Nu är det dags och ge sig själv en ny chans att få en dräglig tillvaro. Tycker jag trots allt förtjänat det.
kram tills nästa gång
Eva S