Vårkänslor är ett ständigt återkommande fenomen. Fåglarna börjar vakna till liv och deras kvittrande börjar ta fart. Luften känns annorlunda, ljuset kommer tillbaka och hela ens existens känns mer lättsam och positiv. Man fylls av livsglädje och går omkring med ett fånigt leende på läpparna. Är det egentligen speciellt konstigt att vi nordbor blir som galningar när vi efter många långa månader av mörker helt plötsligt får se solen? Nej! Vi blir som nyfödda kalvar på grönbete. Mina damer har ni tänkt på ett annat fenomen som alltid infinner sig på våren? Jo alla män blir på något mystiskt vis betydligt mer fördelaktiga. Det är som om man ser dem i ett annat ljus. Från att ha gått i ett vakuum ett tag så får man helt plötsligt upp ögonen och man blir mer fördelaktigt inställd till det motsatta könet. Kan undra vad det beror på?
Detta får mig osökt att tänka på förälskelse. Ett mycket konstigt tillstånd. Läste en gång att det är den ultimata formen av egoism. För egentligen är det de sidor man tycker om hos sig själv och som man vill bejaka samt stärka som man förälskar sig i hos den andre. Visst stämmer det? Men om man då funderar lite är inte då hat också en form av egoism? För visst är det sidor hos sig själv som man inte gillar och vill dämpa som man ogillar hos den andre? För mellan hat och kärlek finns ju som sagt en mycket skör och tunn gräns. Varför går inte sunt förnuft och känslor hand i hand är en annan sak som jag undrat över? Det hjärtat tycker om vill inte förnuftet att vi ska bry oss om. Varför ska man alltid resonera bort det man vill ha? Vad är det som gör att vi vill ha just det när logiken skriker nej? Ja frågorna idag är många och svaren få så nu lägger jag ner för idag.
kram tills nästa gång
Eva S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar