Mitt hus

Nu sitter jag i mitt eget lilla hus med mycket potensial. Ett något finare sätt att säga att det finns ett visst behov av renovering. Så det är vad jag kommer att göra de närmaste 20 åren på min fritid. Så ni som tänkt komma och hälsa på när jag kommit i ordning kan väl låta bli det och göra det nu i stället. Det är dock inget som skrämmer mig. Allt kommer att ske i min takt, som jag vill ha det och när jag vill. Så ska det vara och så får det bli. Känns så underbart och ha ett eget hem igen. Nu har man hunnit skilja sig, skaffa eget hem samt tagit tillbaka sitt flicknamn. Det enda som vittnar om mitt 21 åriga äktenskap är mina underbara barn. Idag fick jag besked att juristen håller på att lägga sista handen vid det lagliga. Detta gjorde att tiden hann ikapp mig. Drabbades av tillfällig handlingsförlamning och befann mig i ett vakuum ett tag. Allt har löpt på i en strid ström och man har mer eller mindre omedvetet skjutit upp och förträngt behovet av att reflektera och bearbeta känslorna kring skilsmässan. Nu är det ett faktum och det börjar äntligen sjunka in och det känns riktigt bra.:)När jag låg hos massören så kände jag hur luften totalt gick ur mig och blev så extremt trött både fysiskt och psykiskt. En trötthet uppblandat med lättnad och förvåning. Nu ska jag ordna och fixa med allt här hemma så jag kan ta emot mina goingar på mer regelbunden basis. Just nu har jag vardagsrummet som ett kombinerat tv- sov- och förvaringsplats. Gillar definitivt inte att bo i röran. Det gör mig stressad. Men Rom byggdes inte på en dag så jag får väl ta och lära mig det där med tålamod. Det sägs att det är bra att ha. Ska jag vara helt ärlig kan jag ha ett enormt tålamod när jag väl bestämt mig men vägen till ett beslut kan vara lång och krokig. ;)
kram tills nästa gång.
Nu är det
Eva Friberg