Den som spar han har även halvgjorda tavlor kvar. När jag bodde ute vid sjön Bolmen påbörjade jag en grå tavla. Rätt vad det var tappade jag totalt inspirationen. Funderade allvarligt på och slänga skiten. Då föreslog min bästa vän att spara den och kanske göra något av den vid ett senare tillfälle. Ska erkänna att detta verkade föga troligt just då men gjorde det ändå. När jag idag satt och försökte blanda till rätt nyans av lila till en helt annan tavla och misslyckades tog en annan tanke form. Ibland är det helt ok att misslyckas. Speciellt när det kommer något positivt ur det. Kändes härligt att sitta där ute och klabba. En arbetskollega sa en gång att det går åt mycket tavelduk innan man blir nöjd. Förstår nu vad hon menar. Men övning ger färdighet. Roligt att experimentera med färger. Det är ju en hobby och huvudsaken är att man har roligt och det har jag. Misstänker att min son trodde jag blivit skvatt galen när jag satt där ute och klabbade. Rena terapin mina vänner. Behöver ju inte resultera i något man hänger på väggen utan bara känslan att få blanda, smeta ut, se det ta form är nöje nog. Sen händer det då och då att man får till det just som man vill ha det.
kram tills nästa gång
Eva F
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar