Söndag kväll och som vanligt har helgen bara rusat iväg och alldeles för fort. Känns i alla fall helt underbart att sitta här och veta att alla saker från förra stället nu befinner sig där det ska vara. Absolut inget kvar. Helt fantastiskt. Inget mer att behöva oro sig för när det gäller flytten. I lördags mötte min kusin med familj upp här hemma hos mig. Efter en fika och lite samkväm for vi iväg till Reftele för att bära ut det sista. Tyngst var pianot och vad de slet de stackarna. Det var värre när eländet skulle in i mitt hus. Gick inte att köra släpet intill huset men efter några mindre brillianta förslag så löste det sig. Sen tillbringade vi resten av dagen med att umgås. Sen ska jag erkänna att alla spänningar och all oro släppte. Resulterade i att jag blev snuskigt trött. Idag har minsta motståndets lag gällt och jag har enbart laddat batterierna inför nästa vecka. Har dock hunnit sätta ut bilen på blocket och tydligen lyckats sälja den med. Så just nu har jag flyt i det mesta och det är nästan så man blir misstänksam. I morgon kommer målaren så min deadline för etapp ett ser ut att kunna hållas. Har räddat två små fåglar idag som på någotvis hamnat på min inglasade altan. De såg så chockade ut efter att upprepade gånger flugit in i glasrutan. Tänkte att detta är en bra metafor för hur vi människor gång på gång gör samma misstag innan vi ger upp. Då är frågan " vem är smartast, vi eller fåglarna?" De har åtminstone en ursäkt för att upprepa samma dumhet. Jag hittade min väg ut och prövar nu mina vingar som singel. So far so good. Tack kära släktingar för hjälpen. Vet inte vad jag gjort utan er.
kram tills nästa gång
Eva F
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar