Igår fick jag ett stort A4-kuvert. Ett brev från det förflutna kan man säga. Det var från IF-metall från en arbetsgivare jag hade i mitten av 80-talet. Den 24/10 1986 klockan halv sex på morgonen befann jag mig halvvägs till jobbet i min lilla bagge. Skiftet började kl.05.54. Kom aldrig fram den dagen. Ödet ville annorlunda. Första blixt halkan resulterade i en is fläck tvärs över vägen och fick min bil att göra lite break-dance. Snurrade och voltade ett par ggr tvärs över till andra sidan körbanans dike...
Det enda som påminner om den händelsen är ett par mer eller mindre stora ärr i ansiktet. Ska erkänna att det nog förändrade mig mer radikalt som person.
Man omvärderade en hel del och ska erkänna att många föll bort från kategorin "vänner".
Det var även då jag insåg att allt går inte att förklaras med slumpen.
Alla människor har en "sin egen värsta händelse" som formar och får en att omvärdera sina tankar och beteende. Detta var en av mina.
Så det var med ett leende jag läste pappret och insåg att man nog kommit en bra bit sedan den dagen.
Kram på er tills nästa gång.
Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar