the Bitch

Genom sig själv känner man andra brukar jag hävda. Om detta gäller folk som skvallrar så blir i alla fall jag mörkrädd. Lite kul är det i alla fall och höra hur turerna går. Enligt de elaka tungorna ska jag skinna mitt blivande X på både det ena och det andra. Så antingen är de väldigt korkade i min mans släkt eller jag väldigt slipad. Helt och hållet en tolkningsfråga. Tänk vad besvikna folk ska bli över att vi är goda vänner och tänker göra upp i godo så att båda blir nöjda och barnen. Sorry folks! Visste ni hade hoppats på att jag skulle vara en bitch men tyvärr. ;-)
Så nu ska jag fortsätta mitt liv med och göra som innan och fokusera på sådant som är positivt. Ta t ex resan som jag och min bästa vän ska göra samt att mina barn kommer hit ut i påsk. Ja små guldkorn som får en att bli glad. Att tänka och försöka se det positiva i saker som sker är nyckeln till en bättre tillvaro. Så efter att i större delen av mitt liv fått visa hänsyn och se till andras behov i första hand tänker jag faktiskt ta tillfället i akt och tänka på mig själv ett tag nu. Nu ska jag ta och städa i min lilla stuga och förbereda en ny arbetsvecka.
kram tills nästa gång
Eva S

Första veckan

Redan söndag och snart ny arbetsvecka. Då var min första vecka som separerad avslutad. Onekligen en mycket händelserik vecka och omtumlande. I fredags hann tröttheten ifatt mig och jag slocknade tidigt i trygg förvissning att en av mina goingar(min äldste son)var hos mig. Fick en massa gjort på lördagen och var väldigt nöjd med mig själv. På eftermiddagen kom min underbara väninna hit och jag fick för första gången stifta bekantskap med Australienskt rosévin. En mycket angenäm upplevelse. Vi hade en mycket trevlig kväll, natt och morgon och många goda skratt. Ska erkänna att jag idag känner mig behagligt sliten. Det var den perfekta avslutningen på en dramatisk och känslomässigt omtumlande vecka. Idag hade jag besök av min väninna som jag känt sedan högstadiet. Känns skönt att omge sig med vänner som känner en så väl att man inte behöver försvara och förklara allt man gör och de beslut man tar. Vänskap som bygger på kunskap, kännedom och respekt för varandra.
Insåg härom dagen vad min rädsla för att leva själv egentligen grundade sig i. Någonstans i mitt undermedvetna har man hela tiden varit rädd för att det ska bli som det var för 22 år sedan. Då man drogs med självdestruktiva känslor som präglade större delen av min tillvaro. Lägg även till en extremt stor dos av dålig självkänsla samt rädsla för att bli sårad så har ni bilden. Det var väldigt få som kunde komma över min tjocka mur. Detta är ju egentligen totalt orealistiskt när man tänker efter. Då och nu är så totalt annorlunda att man kan bli full i skratt vid tanken. Har fostrat två barn, varit gift med en man som har RP och utbildat mig. Kan man efter det fortfarande vara samma person? Knappast! Så rädslan att det ska bli som förr är ganska orealistisk. Jag är så långt ifrån vad jag har varit som man någonsin kan komma. Så det ska nog gå bra det här ska ni se. Har ju mina goa vänner och upptäckt nya underbara människor som jag ser mycket fram emot att lära känna bättre.
kram på er tills nästa gång
Eva S

Leva livet

Lev livet nu när du är singel var rådet som någon gav mig relativt nyligen. Allvarligt talat så undrar jag en sak. Måste man skilja sig och vara singel för att kunna göra det? Kalla mig obotligt romantisk och naiv men är det inte meningen att man ska inspirera och komplettera varandra när man väljer att leva ihop? Att själva tanken bakom att tvåsamhet är att man ska dela glädjen av att uppleva och göra saker tillsammans? Trots separation och begynnande singelliv är jag för att leva med en livspartner. Det kallas ju även en livskamrat. Vad jag vet är en kamrat man har genom livet en positiv upplevelse. Vad lägger man i begreppet "leva livet"? För mig är det att göra det jag vill och inte behöva be om ursäkt eller förklara varför man gör något. Kan vara små saker som att sitta och titta på tv och surfa utan att någon sitter bredvid och tycker man är osocial till att träffa en väninna och kanske sticka iväg en helg för att roa sig och fnissa. Ja det behöver inte vara så fruktansvärt sensationellt och extremt för att vara njutningsfullt. Att bara finnas till och kunna njuta i lugn och ro är att leva livet fullt ut. Carpe diem är en bra regel och leva efter. Så fånga dagen och ta den för vad den är och njut!
kram tills nästa gång
Eva S

Premiär nerver

Har varit på jobbet första dagen efter seperationen. Hade bävat för denna stund i rädsla av en massa jobbiga frågor. Blev väldigt positivt överraskad över hur snälla och gulliga alla var mot mig. Antar att resan inte är över ännu och att många samt långa jobbiga diskussioner ligger framför mig. Undrar om den man är född som lyckas hålla mitt intresse vid liv en längre tid. För känslomässigt dog nog de riktiga känslorna för länge sedan. Det är ju det som är nackdelen med att hålla ihop en familj för barnens skull. Sen vilket som är rätt och fel att göra är ju helt upp till var och en att avgöra. En kollega till mig sa att det är nog en viktig ingrediens att var och en har sina intressen och vänner samt att man utöver det har några gemensamt. Då på lika villkor. Så sant som det är sagt. Nu så ska jag dricka kaffe och njuta av att helt få rå om fjärrkontrollen. ;-)
kram tills nästa gång
Eva S

Nästa fas

Nu har man bearbetat sorgen och förlusten av sitt forna liv i 2 dagar. Känslan man får när ett förhållande är avslutat är likt ett sorgearbete. Det är vissa faser man bara måste igenom. Har absolut ingen bitterhet när det gäller mitt 21 åriga äktenskap. Känns som en naturlig utveckling när känslorna upphör. Av ren hänsyn och respekt för den andra parten vägrar jag säga något ofördelaktigt. It takes two to tango. Så i morgon är det dags att gå till jobbet och möta omvärlden. Tror jag är tillräckligt stark. Är inte orolig för att börja gråta. Det får de ta. Det positiva i allt elände är att man upptäckt en massa nya underbara människor. En stor ros till min bästa vän som varit ett enormt stöd. Puss på dig vännen! Även min vän sedan högstadiet har stöttat och muntrat upp mig. Nu är det dags och ge sig själv en ny chans att få en dräglig tillvaro. Tycker jag trots allt förtjänat det.
kram tills nästa gång
Eva S

Stort steg

Då har man gått från fyrsamhet till ensamhet. Kan inte skylla på någon för det var jag som tog steget. Ändå gör det fruktansvärt ont. Känner mig som en fruktansvärt elak person som kan göra så mot en annan människa. Speciellt när man levt ihop i nästan 22 år. Vi ska leva ifrån varandra på prov dock men känns ändå som ett halvt avslut. Sitter i ena stunden och tycker att detta ska nog gå bra för i andra sekunden sitta gråta i extrem självömkan. Hur förklarar man för en annan människa att känslorna tagit slut och att det inte går och reparera längre utan att såra personen? Saknar barnen fruktansvärt mycket men insåg att min man var i större behov av deras hjälp och att de inte skulle må bra av helt plötsligt behöva arrangera om i hela deras vardag. Så sagt och gjort flyttade jag ut till sommarstugan och befinner mig i ingemansland helt ensam. Gillar inte det särskilt mycket för när det är mörkt här ute så är det verkligen mörkt och då blir min sinnesstämning det med. Vi var ändå rörande överrens om att vi skulle bryta upp som vänner för ingen mår bra av att man bedriver verbal pajkastning. Speciellt inte barnen och de är viktigast i våra liv. Det finns ju ingen anledning längre och försöka lappa ihop något när barnen inte är små. Till min stora glädje så tog de detta mycket bra och när de sedan sa att det var ok med dem tog jag steget och fällde bomben. Tänker inte bry mig om och berätta varför och hur det utvecklades så här. För är det något jag lärt mig så är det att folk spekulerar oavsett om man säger sanningen. Så ni har full tolkningsfrihet. Så vi får se vad framtiden har i sitt sköte. Ska nu skapa nya rutiner och vanor. Känns väldigt konstigt och bara ha sig själv att tänka på. Man får ta en dag i taget så går det nog.
kram tills nästa gång
Eva S

Vardag igen

Då var man tillbaka och igång med vardagen igen efter en vecka på Teneriffa. Rätt skönt att få resa bort ett tag och få lite distans till allt här hemma. Det är då man kan sitta och tänka i lugn och ro utan influenser från alla håll. Lättare att veta vad man vill och saker man inte känner något för. Satt och filosoferade på balkongen på vårt hotellrum och blickade ut över Atlanten då känslan av att man egentligen rent yrkesmässigt borde blicka framåt och komma vidare. Det var en stark och övertygande tanke med bara några små problem som måste lösas först. Vart, hur och inom vad? Känns som om man står och tuggar på samma ställe. Trivs alldeles utmärkt men kan ju inte vara säker på var jag är om cirka ett år. Borde man kanske fördjupa sina kunskaper inom detta gebit? Frågorna är så många att det blir för mycket men känns som jag snart måste ta ett beslut. Är en person som är allergisk mot stagnation och slentrian och vill konstant utvecklas. Nyfikenhet och kunskapstörst är det som driver mig framåt och utvecklar mig som individ. Kanske är dessa grubblerier ett tecken på att det smygit sig in lite slentrian i mitt nya jobb. Vet inte riktigt men kan så vara. Kan även vara så att min något otåliga sida gör sig påmind.
Så nu ska jag efter ha grubblat färdigt en vecka ta itu med alla saker jag satt som mål. Det är ingen lyx utan en nödvändighet. Mår inte du själv bra så kan du inte ta till dig allt det positiva omkring dig. Det märkte jag på mina barn när jag för länge sedan gick på KomVux. Då sa min ena son att " det var tur du började i skolan för du är mycket gladare nu". Det är så man inser att är du glad blir de omkring dig glad. Alla andra kan man mer eller mindre skita i. Så det så!!!
Så betänk detta att:"tänk på dig själv för ingen annan gör det åt dig!"
kram tills nästa gång
Eva S