Om mig

Mitt foto
Positiv och glad. Flamsig och djup. Temprament och lugn. Allt har sin tid.

onsdag 21 november 2012

Gnällspikar och missnöjes klubben

Tänk vad många gnällspikar det finns. Var man än är så nog är det en missnöjesklubb. Allt går att vinkla och tolkas till något negativt bara man vill tydligen. Otroligt vad kreativa folk är på den punkten. Men varför vill man det egentligen? Är helt övertygad att det går åt mer energi och tid till att vara bitter och avundsjuk än och vara positiv. Tänk vilken härlig värld vi skulle leva i om alla la ner samma energi på och vara nöjda och glädjas åt andras framgång samt försöka ändra sitt eget liv. Visst finns det stunder då man tycker att alla andra har det mycket bättre och glider runt på en på en räkmacka. Gäller bara att inte låta det bli ett permanent tillstånd och ständigt vältra sig i självömkan och missunnsamhet. Tankarna dök upp när jag inte kunde undvika att höra gnällmaffian i full gång. Det var så att mina öron sloknade och fullkomligen värkte av oljudet. Är det något jag lärt mig så är det att man ska försöka se det positiva i allt som händer dig oavsett hur jobbigt det än är. Det är så jag orkat ta mig vidare i livet. Även att försöka låta bli och grunnna på allt man inte har utan fokusera på det som är realistiskt och verkligt. Ha en fortsatt trevlig lillelördag Kram Eva

fredag 2 november 2012

Min hjärna o jag

- Evas hjärna! Var god dröj. Just nu är det många tankar som vill komma fram. Vi behandlar den så fort vi kan... Nu så äntligen har man krupit ur skalet och rullgardinen har åkt upp. Skylten "Stör på egen risk" är borttagen. Känns så skönt när det undermedvetna meddelar vad fasiken den har hållt på med så länge. Den jobbade övertid med att försöka få mig på rätt kurs igen. Låta bli att lägga så mycket energi på fel saker. Kan tänka mig att det var en utmaning. Varför lägga massa tid och ork på saker man inte kan påverka och aldrig kommer att få? Ganska korkat om man tänker efter. Kommit fram till att det är bättre att fokusera på det som finns runt omkring en och som man verkligen kan ta itu med. Att det ska vara så jädrans svårt att fatta? Lätt att fatta men svårt att låta bli. Ekonomin är som den är och allting sker i den takt man kan och orkar. Så är det och så får det bli. - Evas hjärna har nu stängt för helgen. Vi har öppet måndag till fredag. 7-16 Välkommen åter. Ha en riktigt härlig helg gott folk. Kram Eva

tisdag 30 oktober 2012

Vägra visa eller?

Då är det definitivt höst. Vinter däcken är åter på. Sorgligt men sant.
Vi var många som ville byta igår.
Idag är det målarkurs igen!
Ser verkligen fram emot det.
Min fristad från all jäkt och stress.
Kursledaren föreslog att vi skulle ha vernissage som avslutning. Kan ju inte påstå att vi blev ivriga precis. Men man får väl bjuda folk på ett gott skratt för det sägs ju förlänga livet. Så vi får se om vi vägrar visa eller vi vågar...

Kram på er
O kör försiktigt!

Eva

fredag 26 oktober 2012

Tröttheten slår till igen!

Det är fredag och tröttheten slår till igen. Mer regel än undantag. Den där lille John Blund sägs slänga grus i ögonen men på fredagar är jag övertygad att han använder ett järnrör. Inte så konstigt då man har avverkat större delen av arbetsveckan och ni såväl som jag lär inte ha suttit med armarna i kors på den lilla fritid man har. Satt och tänkte på de olika stadier man har innan ramlar ihop av trötthet. Påminner lite om de man har i berusat tillstånd.(Har jag för mig.) Först är allt hysteriskt roligt och humöret är på topp och skämten är någonstans under bältet. När man passerat det smyger man in i vad jag kallar filosofstadiet. Tankarna vänds innåt och blir djupa och man är allt annat än social. I pannan har man en skylt i neon som säger "Stör på egen risk". Sen är steget inte långt till den svarta zonen. Det är då alla riktigt nattsvarta tankar poppar upp. Funderingarna blir negativa och allt känns bara riktigt jävla jobbigt. Det är i det stadiet jag brukar bänka mig i soffan med lite fredagsmys och tända mina ljus och bara koppla av. Det är då man uppskattar att vara singel och inte höra en massa jobbiga frågor om varför man är sur. Så nu vet ni att jag är inte sur. Har bara ingen ork över att hålla mungiporna uppe. Ha en fortsatt trevlig fredag och helg. Kram Eva

onsdag 17 oktober 2012

Livet på landet

Livet på landet är tyst och lugnt. Trodde ni ja. Man vill gärna tro det. I 2 dygn stod grannens kossor och råmade högt och förtvivlat non stop. Inget litet gulligt muuu utan MÖÖÖÖÖÖÖ. Att några få djur kan låta så mycket. Var inga vackra tankar som florerade i min hjärna om dessa varelser. Bilden av betande kor i öppna landskap sprack som en såpbubbla. Poff! Fick sedan reda på att de låter så när kalvarna tas ifrån dem. Perplex. Min extrema irritation byttes till empati och förtvivlan å deras vägnar. Helt plötsligt kunde jag förstå dem. De stackars små kossorna. Efter 2 dagar tystnade kossorna. Är det för att de förlikat sig med ödet eller att de glömt? Oss emellan kändes det plötsligt som om det var mer än jag ville veta. Kommer jag att låta lika dant när mina söner flyttar hemifrån?
kram Eva

lördag 13 oktober 2012

Skam den som ger sig.

Det finns saker som är roliga men det här inte en av dem. Sen finns det de utmaningar man undrar "hur tänkte jag då?". Frustrerande att egentligen inte kunna skylla på någon för det är självförvållat trots allt. Ska montera in en trådlös rumstempraturgivare. Bara till och följa instruktionen, sa han. Pöh! Finns det någon version för oss på gränsen till inkompetenta? Eller en instruktionsvideo med steg för steg o pedagog och som kan förklara extra tydligt hur man gör? Helst med pauser så man hinner ta djupa andetag och lugna ner sig. Blev ju trött bara jag såg bilderna. Tänk att det faktiskt finns folk som tycker det här är intressant. (och tur är väl det) Jaha det är bara till och bita ihop och samla ihop alla frågor till experterna på jobbet på måndag. Det jobbiga är att de kan se att det är jag som ringer... Ska nog (kraftuttryck) ro i land det här med. Någon gång ska ju vara den första. Skam den som ger sig. Ha en fortsatt trevlig helg. Eva

onsdag 3 oktober 2012

Grodor i munnen

Vi sitter som vanligt samlade. Var och en får säga sitt. Plötsligt inser man vad föregående person sagt. Sakta börjar förvirringen sprida sig inom mig. Inser att man förväntats reagera. Inte på ett positivt sätt. Vad var det som sagts egentligen? Varför? Förvirringen övergår till irritation för att sen nå sin kulmen i renodlad ilska. Bearbetar. Behärskad. Lugn men med svart blick. Tiger. Försöker förstå. Avslut och alla går ut. Försöker hitta mitt inre lugn. Tar ett djupt andetag. Stärkt av några goda skratt återgår jag till mina sysslor. Inser sen sanningen. Vissa människor är födda med grodor i munnen. Frågan om det var medvetet eller bara plumpt vet man inte. Vet bara att roten till problemet inte ligger hos mig. Tror det var W Moberg som sa att "det är synd om människan". Tydligen vissa mer än andra... .
Kram Eva