Om mig

Mitt foto
Positiv och glad. Flamsig och djup. Temprament och lugn. Allt har sin tid.

fredag 31 december 2010

Mitt 2010


Då var det 31 december 2010. Årets sista dag. Tid för reflektion och sammanfattning av det gångna året.
Mitt år.
Bytte från fru till fröken och blev husägare. Gick ju fort.
Kan även summera männen som passerade revy detta år.
1 Den första skilde jag mig från.
2.Nummer två trodde att jag kunde brukas vid behov,
3 Ja sist men sorgligast var det han som ville fundera på saken. Och det får han så länge han vill. Ta hela livet på dig grabben.
Sorry grabbar men jag är inte typen som väntar. Har fullt upp med att leva här och nu. Finns så mycket att se, lära sig och upptäcka. Tog ju inte så lång tid det heller.
Så när man funderar på det så är ju onekligen nästa år bara full med möjligheter.
Kom även fram till de olika stadierna man genomgår för att bearbeta ett brustet hjärta.
Först sitter man full med självömkan och gråter. Det är så otroligt, extremt jättesynd om en. När man väl kommit ur det så blir man riktigt förbannad. Ord som inbilsk, egoist och andra saker som man inte ska skriva här passerade förbi i mitt huvud om den andra parten. När man väl klarat av det glider man sakta in i nästa. Då man funderar lite dramatiskt över vad man själv gjorde för fel. Hur kunde man vara så dum och tro en massa. Vad kunde jag gjort annorlunda?
När man väl klarat sig förbi alla dessa tre så kommer det värsta och den stora prövningen. Sentimentala och där de flesta kvinnor sväljer sin stolthet. "Men vi hade det så bra" och "det är väl inte så farligt om..."
Klarade galant av allihopa. Då så var mitt 2010 summerat.
Så nu går vi vidare nyfiket och kollar vad 2011 har att erbjuda. Finns ju onekligen oanade möjligheter på andra sidan nyårsafton.

Så kära läsare Gott Nytt År. Skit i nyårslöftet och gör det bästa av nästa år så blir det bra tror jag.
Kram tills nästa år
Eva F

torsdag 30 december 2010

Fiasko

Det gör så fruktansvärt ont. Vet att det går över men just nu känns det tungt. Tårar som tycks komma från en aldrig sinande källa och frågor som konstant snurrar. Tur man är som katten och alltid landar på fötterna. Men nu kan det räcka med egoister i mitt liv. Orkar inte med fler sådana. Räcker nu.
De tycks finnas gott om dem.
Skönt är att ha goda vänner som alltid finns vid min sida när man känner så här. Ska försöka hitta glädjen igen och gå vidare. Finns säkert en mening med det här men just har jag fruktansvärt svårt att se den. Ja nästa år kan ju i alla fall inte bli värre för avslutningen på denna blev ju ett fiasko. Kan inte låta bli och känna mig lite dum som gick på hela charmoffensiven och vågade tycka om någon igen. Ska aldrig säga att jag aldrig kommer att göra det igen men det lär dröja väldigt länge. Hoppas du är nöjd.
kram tills nästa gång
Eva F

fredag 24 december 2010

Julafton


Julafton och ledigt. En perfekt kombination enligt mig. Helt oslagbar. Vaknade i mina föräldrars extrasäng utvilad och till ljudet av min mobil som ringde. Det var han med stort H som ringde och ville säga godmorgon på sitt eget underbara sätt. Skulle verkligen kunna vänja mig vid det. Så det fåniga leendet lär hålla i sig idag med. Ville egentligen bara önska alla eventuella bloggläsare en riktigt God Jul och god fortsättning och var rädda om er och varandra.
Passa på och njut och låt småaktigheter vara idag. På Julafton ska man glädjas och njuta av tillvaron.
Stor julkram på er alla. Låt Julfriden råda i era hem och ät massor av god mat!!!
Eva F

tisdag 21 december 2010

Grön grann gran

Granen står så grön och grann i stugan. I år har jag för första gången på länge en äkta gran. Inget fel på plastvarianten men efter många år med oäkta kändes det viktigt att ha en riktig. Julen är verkligen ljusets högtid.Adventsljusstakar, granbelysning och alla stearinljus. Färger som fullkomligen exploderar i de flesta hem. Måste ju erkänna att snön onekligen gör sig sitt till att man får den rätta julstämningen. Sen behöver det ju inte överdriva och vara -19 grader ute. Bor ju trots allt i landet lagom. Julklapparna är färdiga och inväntar den sista. Blir fin fint det här ska ni se. På jobbet håller vi traditionen "stressa in i det sista och håll adrenalinhalten på topp" vid liv. Så i år blir inget undantag på den fronten heller. Alltid samma sak att man ska gå på knäna innan man blir ledig. Känner på mig att det här blir en underbar Jul. Behöver inte vara en massa julklappar och extremt mycket mat utan räcker gott med att få träffa trevliga människor och en skön och avslappnad stämning. Då blir i alla fall jag mer än nöjd. Sen har man ju trevliga möten att se fram emot efter Jul också men det är en helt annan historia.
Ha en underbar Jul allihopa och var rädda om er och varandra.
God Jul och Gott Nytt år om vi inte ses innan. =)
kram tills nästa gång
Eva F

torsdag 16 december 2010

Hammare och kofot.


Bloggar kan ha olika syften och teman. Det kan vara mode, fotografering och andra intressen. Så då får man ju inte vara sämre och kanske bidra med ett litet praktiskt tips. Ett måste på alla sängbord är idag en styck hammare och en kofot.
Givetvis hittar man det på mitt. Och varför undrar ni? Ja har ni inte insett dess nödvändighet innan så ska jag upplysa er genast. Hammaren har man och dödar väckarklockan med som alltid sätter igång när man minst anar det och vid fel tidpunkt. Kofoten till att bända upp ögonlocken så man kan se och kliva ur sängen. Så nu kan jag väl sälla mig till skaran som ger sina läsare praktiskt tips och råd. Dessa verktyg kan även med fördel användas till snickerier på fritiden.
Så lev väl och vänta med att mosa väckarklockan tills sista arbetsdagen. För det ska jag göra.
kram på er och lev väl.
Eva F

tisdag 14 december 2010

Hemlängtan

När man har hemlängtan innan man ens klivit ur sängen vet man att det kommer att bli en dryg dag. Så har det varit i två dagar nu. Kanske för att man räknar ner på allvar nu. Onsdag nästa vecka så jobbar man sista dagen för året. O det vore att ljuga att inte erkänna att det ska bli fruktansvärt skönt att vara ledig. Två härliga veckor med sovmorgon och ingen väckarklocka. Nog för att man har ett ganska givande jobb men ibland får jag bara nog av alla leverantörer som inte fattar att det är en dygd i att skicka godset i tid. Ja det lär väl inte ske denna sidan om Jul men nästa kanske...
Döm om min förvåning när jag kom hem igår och skulle inspektera sanerarens jobb i källaren/garaget. De hade rivit ner isoleringen i halva taket och STÄDAT efter sig. Ja ni läste rätt. Det var renare på golvet när de åkt än när de kom dit. Så en eloge till dessa hantverkare. Ingen regel utan undantag mina vänner.
Fick elräkningen idag för de senaste två månaderna. Ja då vet man var man ska stoppa pengarna i alla fall. Ingen risk att man lever över sina tillgångar när elbolagen finns. Undrar vad som hände med den konkurrenskraftiga marknaden där?
Blir knäckebröd till Jul mina barn och ett paket strumpor var. Blir väl bra va?
Nu så är det dags att vara lite huslig igen och pyssla om min tonåring lite.
Kram tills nästa gång och stressa inte för mycket. Det blir Jul ändå.
Eva F

lördag 11 december 2010

Morgonstund

Morgonstund har guld i mun och uppe före tuppen. Ja ibland får man ta vissa saker som en prövning. I natt kvart över tre ringde min äldste son och bad mig komma och bogsera hem honom. Han befann sig då ca 2,5 mil bort. Anledningen var att han hade fått rycka ut och hämta hem sin bror. Halvt bedövad av trötthet och knappt vid medvetande kröp jag ur sängvärmen och skrapade fönster på bilen för att sedan hämta hem de små liven. Det regnade och var väldigt halt ute så fort gick det inte. Hans drivrem hade gått av och något annat som jag inte lagt på minnet. Så i 30 km/tim klockan halv fyra kan jag tala om att det var väldigt folktomt på vägen. Tur det. Var hemma vid halv fem för att sedan gå upp vid halv tio för att tömma mitt garage i källaren. Det har varit det utrymmet där vi förvarat allt skräp och möbler samt kommande projekt i form av inner tak. Så det var bara och bita ihop och sätta igång. Saneraren kommer på måndag och ska ta bort asbesten från taket och då ville han ha tomt. Nu sitter jag med en något trött lekamen nöjt konstaterande att vi bara har en vända till tippen kvar och sen är det klart.
Japp så slår man ihjäl en lördag förmiddag. Så det blev en tidig morgon precis som jag planerat men detta var nog faktiskt att överdriva.
kram på er tills nästa gång
Eva F

söndag 5 december 2010

Tid för reflektion


Julen är nog den högtid som väcker starkast känslor. Antingen så ser man fram emot den med stor entusiasm eller så bävar man för den och hoppas den ska passera fort och helst så obemärkt som möjligt. Insåg plötsligt när jag stod på min pall och skulle montera fästena till gardinstängerna visslande på någon julsång att det vore underbart att kunna dela med sig till någon behövande den glädje man känner. De har i USA något som kallas Thanksgiving vilket vi inte har tagit efter här. Vi importerar ju så mycket annat från landet i väst så varför inte denna? Trodde ett tag när det var som jobbigast att jag skulle bli en av dem som satt ensam vid Jul och glodde på skitprogram på tv. Då föreslog mina barn att jag skulle ringa mina föräldrar. De blev oerhört glada och frågade mig själv varför jag inte kom på det innan. Så julen och tiden innan bör man nog ta sig tid att reflektera lite över allt man faktiskt har att vara tacksam för. Inte bara stressa runt och tro att man måste en massa. Det blir faktiskt Jul ändå. Sträck ut en hand och skapa lite julstämning genom att visa att du bryr dig. För det är väl det som är själva tanken bakom helgen?
stor kram till er alla tills nästa gång.
Eva F

lördag 4 december 2010

Trivialt och underbart

Skulle kunna skriva om allt trivialt som hänt mig de sista dagarna. Tråka ut er med att jag var tvungen att lufta elementet mitt i natten. Kanske skriva några rader om den panik jag kände när dörren inte gick att låsa upp när kölden bestämde sig att slå till med besked. Rent av dela med mig av hur roligt det är att sätta upp nya julgardiner och att jag skottat snö och att det var riktigt jobbigt. Även kanske skänka min kära granne en tacksamhetens rad över att de skottar med traktorn på min uppfart. Det är visserligen väldigt skönt att ha en helg helt för sig själv. Göra allt i sin egen takt och som nu lyssna på sin favorit Seal och fundera på vad man vill göra här näst. Men just nu är en del av min själ och mina tankar hos dig. Igen bör tilläggas. Det var exakt en vecka sedan du berörde mitt inre och inget har varit sig likt sen dess. Helt underbart. Har hela veckan gått med ett leende i allt jag gjort och inget har egentligen känts speciellt jobbigt. Vill verkligen veta vem mannen är som fått mig att känna så. Nej nu ska jag samla ihop mig och ta itu med verkligheten igen och med ett fånigt leende bädda rent i min dubbelsäng. Sen var det ju det där med middag med...Ja den rosa dimman har varit tät den här veckan. =)
Carpe diem och må gott.
Kram tills nästa gång
Eva F

onsdag 1 december 2010

Nu har domedagsprofeterna slagit till ordentligt. Ny istid på väg! Usch vad det är jobbigt att lyssna på. Oavsett vad det är för väder så är det aldrig bra nog.
Kylan är faktiskt jobbig nog utan att de ska stå där och predika om att sista dagen är nära. Räcker med att man inte får upp ytterdörren på grund av kylan och att fingrarna fryser och känns som livlösa klumpar när man försöker få upp garagedörrarna som kärvar.
När man andas in genom näsan fryser näshåret och klibbar ihop så där äckligt. Temperaturen som kryper lägre och lägre ner. Nej fy fan för vinter och den lär ju inte vara slut ännu. Nu räcker det.
Så då får man sitta här och grunna på varför man är som man är och inte som man borde.
Varför det ska vara så svårt att formulera känslor och om tomten kommer även om man inte varit snäll. Slänga sig hejdlöst i berg-och-dalbanan och njuta av känslan.
Nu har mina värmeljus brunnit ut och mitt favoritprogram är nästan slut. Då återstår bara sängen och vila inför nästa dags utmaningar. Ha det bra och kram tills nästa gång
Eva F

måndag 29 november 2010

Hemlig resa

Livet är som en hemlig spännande resa. Ibland ser man tråkiga landskap och rätt som det är passerar otroligt vackra landskap och spännande platser och människor. Det är så härligt att luta sig tillbaka och släppa kontrollen och se vart man hamnar nästa gång. Nu så fick jag uppleva något som är få förunnade. Det förflutna knackade på min dörr. Att återknyta kontakten med en person som jag inte träffat på nästan trettio år. Ett helt liv då man haft familj, tragedier, glädje och motgångar allt som format den man är idag. Kan bara säga att jag sitter med massa intryck och funderingar och känslor som febrilt snurrar i mitt huvud. Vet inte vad du varit med om och dina val. Vet inte heller hur krokig och brant din väg varit. Framför mig stod ingen osäker pojke utan en fullvuxen man med livserfarenhet. Allt kändes naturligt och avspänt. Precis som vi inte gjort annat. Så ni ser att livet är fullt av små guldkorn. Det gäller bara att se dem. En bekantskap från det förflutna som jag hoppas ska finnas i min framtid.
Fånga dagen och lev väl.
kram tills nästa gång
Eva F

onsdag 24 november 2010

Snöskyfflar och vita flingor

Då så har man gjort en storinvestering igen. Ibland bryr man sig inte om vad det kostar. Kan ju erkänna att mina söner inte blev lika imponerade av inköpet. Om nu vädergudarna envisas och ösa vita flingor på oss så är det en nödvändighet.
Så igår fick jag äntligen tag i 3 st snöskyfflar. Ingen av oss hoppade väl jämfota av lycka direkt. Men vem vet det kanske är min nya hobby innan den här vintern är slut eller så utvecklar man en kraftig snöfobi. Är väl bara att skyffla och se glad ut.
Jaja som grabbarna på jobbet brukar säga: "Det är skönt när det vita kommer".
Antar att det måste vara snön de syftar på. För då får de gå ut och skotta och kan ju omöjligt hjälpa till inne. Eller hur tjejer?
kram tills nästa gång och må väl.
Eva F

lördag 20 november 2010

Fläskvarning

Har länge funderat på om man skulle ställa sig på vågen men fegat ur. Drabbades av malplacerat självförtroende och ställde mig på den jädrans apparaten i morse. Så här efteråt kan man ju fundera på vad fasiken det skulle vara bra för. Måste vara något fel på den. Var brutal fläskvarning och den röda varningslampan blinkade fetknopp. Shit hur i fasiken gick det här till? Skrik och panik tänkte jag. Så det kostar på och må bra och ha kvällsmys med sonen/sönerna. Inte bra för figuren och vara lycklig. Hur ska man då gå ner i vikt? Tröstäter när man mår miserabelt och när man mår bra har man det där förrädiska kvällsmysätandet. Så sagt och gjort. Finns bara en sak att göra. In med den längst in i en garderob eller ner i källaren. Får skylla mig själv. Jaja då vet man det. Ha det så bra och lev väl tills nästa gång.
kram
Eva F(Fläskfian)

torsdag 18 november 2010

Gottegrisen

Då bestämde sig min ländrygg för att hoppa ur läge igen. Straffet för att man hade en trevlig och givande dag på mässan. Kom knappt ur sängen idag. Kände mig som en pigg 95-åring. Stönande och stapplande tog jag mig ner för trappan. Efter en stunds självömkan och svärande över krämpor kom jag på att en dvd piggar nog upp. Richard Gere är ju aldrig fel tänkte gottegrisen och satte i "Nätterna vid havet". Gud vilket misstag. Jisses vad jag grät. En mycket bitterljuv film men som det heter på engelska så är ju "a good cry" aldrig fel. Ska annars erkänna att filmen var sevärd. Kunde definitivt identifiera mig med vissa saker.
Hoppet är ju det sista som överger människan heter det ju så det gäller och tänka positivt. Så nog har man funderat på hur det ska fungera när 2 människor möts och ska dela sina respektive liv med varandra. Båda bär ju på var sitt förflutet och tillsammans skapa en ny tillvaro. Dina barn och mina barn och snart lär det väl bli barnbarn med. Ja man hoppas ju i alla fall. Problem är till för att lösas är mitt måtto. Så den dagen man skulle snubbla på någon och bli kär så lär man nog komma på en lösning. Just nu är det bara plan raksträcka men man vet ju aldrig kanske bakom nästa vägkrön...
kram tills nästa gång.
Eva F

söndag 14 november 2010

Väder och inspiration


Om inte vädret anpassar sig efter vår vilja så får man ju göra det bästa av situationen. Så har man bunkrat upp med blockljus, vanliga värmeljus med och utan dofter från ett välkänt möbelvaruhus. Sitter åter igen med halva barnaskaran med tända ljus och summerar helgen och veckan som gått.
Var på mässa i onsdags och träffade en hel del av företagets leverantörer. Det var en mkt givande och slitsam dag. Trött i flera dagar efter i mina stackars fötter och ben. Var på 2 mycket intressanta föreläsningar.
Var på vernissage på Galleri Hörle Slott idag tillsammans med en god vän. Hon bjöd på lunch innan och kaffe med kaka efteråt. Var intressant och givande och se konstnärernas verk. Gillade speciellt Jonas Brodins alster. Sen for jag hem och la den sista handen vid min lilla hörna och påbörjade min tavla som legat och grott i min hjärna. Härligt att ha fått tillbaka inspirationen igen. Lugnet håller fortfarande i sig och allt känns oförskämt bra.
Lev väl mina vänner och kram tills nästa gång.
Eva F

måndag 8 november 2010

Flummig

Alla bitar föll på plats. Känslan av att man äntligen kunnat lägga ihop alla delar av ens liv till en fungerande helhet. Det är så skönt att det går inte att beskriva. Kändes som att allt man gått igenom äntligen fick en mening. För man måste ju gå igenom allt, ont och gott, för att nå fram till den man egentligen är. Det svåra är att acceptera alla sidor. Har alltid försökt att hitta en logisk förklaring till allt som hänt och förträngt den andra ologiska totalt. Till slut kommer den sista avgörande droppen som gör att man måste välja. Bejaka den du är eller fortsätt leva efter den tror du borde vara.
Så nu har jag gått från sökande till konstaterande. I fortsättningen ska det bli fördjupning av mina nyfunna sidor så man kan fortsätta känna sig som en hel människa. Ja den här helgen har verkligen varit givande. Så gott folk det är bara att konstatera att man har både en logisk och en högst flummig sida. O vet ni vad? Det är helt ok med mig. :-)
kram tills nästa gång mina vänner.
Eva F

söndag 7 november 2010

Alltid en del av oss


Tanken att tillägna en högtidsdag till de som stått en nära är en vacker och självklar tradition. Detta för att inte glömma bort nära och kära som hastigt och oundvikligt ryckts bort. Är det inte så att de egentligen alltid finns med oss året runt oavsett årstid? Så länge minnet av dem finns levande i hjärtat så är de alltid en del av oss.
De präglade min uppväxt och formade min personlighet och de är fortfarande en del av min vardag. Genom sin godhjärtade och generösa natur har jag försökt att föra den traditionen vidare till mina barn. De var rik på upplevelser och livserfarenhet och höll sitt hem öppet för alla, barn och barnbarn och vänner, närhelst på året. Går inte en dag som jag inte skänker en kort men kärleksfull tanke till mina kära morföräldrar. Vet att ni vakar över oss och funnit ro. Det blev så oerhört tomt i våra liv utan er.
kram Eva F

söndag 31 oktober 2010

Mastodonthög

Löv, löv och åter löv. Nu är majoriteten i en mastodonthög på min gräsmatta. Ska erkänna att det gick åt en hel del viljestyrka för att ta itu med den. Kan inte påstå att det är något jag gillar. Trädgårdsarbet är ett nödvändigt ont. En snäll granne ska ta hand om dem med sin traktor som har skopa och en plats där det kan dumpas. I morgon har man antagligen träningsvärk efter 3 timmars räfsande och stavgången som varade i en timme igår. Insåg vad som fattats i mitt liv. Vad som orsakat mitt något irriterade humör. Nej inte det ni tänker på utan o få träna sig riktigt trött. En riktig endorfinkick är precis vad som får en i balans igen.
Snart ny vecka och nya möjligheter. Att den sen bara är 4 jobbardagar gör ju inte saken sämre. Känns ändå väldigt tomt utan mina söner men på fredag är det som vanligt igen. Så jag får väl hitta något och roa mig med på kvällarna. O vid det här laget har man ju insett att tiden har en förmåga och gå väldigt fort. Att fylla den lilla fritid man har lär ju inte vara svårt. Ha en bra vecka och hoppas den blir givande för er alla.
kram tills nästa gång
Eva F

lördag 30 oktober 2010

En vanlig lördag

En lång promenad med stavarna och antydan till ljusblå himmel mellan de tunna flyktiga dock gråa molnen. Ja man får inte ställa för höga krav så här års. Var så härligt och känna hur endorfinerna strömmade genom kroppen och rensade bort allt det negativa. Kroppens egna små lyckohormoner gjorde sitt jobb. Sen tog jag mig en lång varm dusch och avslutade med en god middag för en person. Tände mina ljus och bokade mig framför tv:n. Sen blir det nog en god bok och sen slumra tills jag hör att grabbarna smäller med ytterdörren för då kan hönsmamman sova tryggt. Visserligen en vanlig lördag men helt underbar i sin enkelhet.
kram tills nästa gång
Eva F

söndag 24 oktober 2010

Tunga grå

"Regntunga skyar vart än jag ser"...
Det tunga gråa där ute lägger sig som en tung varm gröt. Ute och i själen. Kämpar förtvivlat för att det dystra inte ska få mig i sitt grepp. Samma sak varje år när höstmörkret sänker sig över vårt rike. Negativa tankar kommer krypandes och smygandes som en tjuv om natten. Sjunker längre och längre ner i denna mörka och våta avgrund. Vemodet och den låga självkänslan turas om att florera i mina dagliga funderingar. Vill inte. Orkar inte. Måste hitta vägen ut ur det här. Var kan man hitta källan till ljus? Det är då man får slå på reserven och rota fram alla positiva minnen man har. Allt som är, blir och har varit bra. Tända levande ljus och skapa mys tillsammans med dem som står en närmast. Se till det man har och är. Förtränga det som hade kunnat bli. "Ingen ser att clownen inte skrattar."
kram tills nästa gång
Eva F

lördag 23 oktober 2010

Knip ihop


Yrkesskadad blir man väl inom alla branscher eller tror ni inte det? När jag t ex kommer in i ett pannrum så tittar jag direkt på alla ventiler. Så när jag var hos läkaren på KK i Värnamo igår tänkte jag på vad de kan ha för men. Tänk att vara gift med en man som vet mer om ditt underliv än du själv. Hur reagerar han när frugan vill ha lite intimt? " Nej för fan jag orkar inte se en till. Ta och knip ihop. Jag kräks på det snart." Ska erkänna att jag inte vågade fråga. ;)
Åkte sen till Jönköping för att investera en bokhylla vid namn Billy. Ett led i att få bort några av mina evinnerliga kartonger med böcker. Har t o m bestämt mig hur det ska se ut när renoveringen av vardagsrummet är färdigt. Blir så bra så.
Mitt liv har nu kommit in i en fas där jag omvärderar en hel del. Viktigast är mina barn, jobbet, vännerna, och mitt boende. Tar större delen av min uppmärksamhet. O så vill jag ha det. Den eller de som vill lära känna mig måste acceptera den delen. En sak som jag lovade mig när jag skilde mig var att inte fokusera så mycket på vad andra tycker om mig utan att lära känna mig själv och kunna stå för den man är. Har varit på avvägar ett tag men äntligen tagit mitt förnuft till fånga. Det stjäl så mycket energi annars.
I veckan som kommer börjar de riva nere i källaren och sen ska det luftas så fukten kommer bort o sen renoveras. Sen kommer även en elkille o ska fixa belysningen. O någon gång ska man väl hinna med att renovera i vardagsrummet. Långa arbetsdagar och fullt upp gör att dygnets timmar inte räcker till. Klona sig är ju tyvärr inget alternativ ännu så den som spar han har det roliga kvar. Funderar på om man inte skulle börja montera ihop vägghyllan till köket i alla fall....
Ps. Bilden är på min lilla hage med mina kompisar. Ds.
kram på er tills nästa gång.

söndag 17 oktober 2010

Grå vardag

Kan inte påstå att det hänt något speciellt den här helgen. Har enbart gjort en massa nytta som inte hunnits med innan. Plockat undan en massa och röjt i hela huset, räfsat en aldrig sinande mängd löv, och frostat av frysen samt tvättat. Inget spännande alls men det behövdes. Inser nu att det kommit in rutin och vardag i mitt liv. Det omvälvande och snabba tempot har dämpats och nyhetens behag lagt sig för folk i omgivningen. En ny fas antar jag. Min yngste son bor här permanent nu och min äldste är här varannan vecka. Ska erkänna att mina armar och ben känns lite möra efter en hel dags räfsande så man har nog träningsvärk att se fram emot. Lite vemodigt är det att inse att vissa män har satt det i system att stöta på kvinnor som ligger i skilsmässa. Diskuterade detta med en väninna. Syftet kan man väl kanske förstå. Sen om det är ok eller inte är upp till var och en att avgöra. När sen vardag och sorg förvandlats till lugn svalnar intresset. Då är man i alla fall en erfarenhet rikare. Kan stundom känna en viss abstinens av att det ska hända något. Har varit så mycket händelser i snabb takt att jag inte vant mig riktigt vid att fungera i lagom tempo. Ska ju även tilläggas att hösten gör ju sitt till både ork och humör. Inspirationen är inte lika intensiv längre och svårare att motivera sig. För mycket motgångar ett tag så man får ladda om batterierna och hoppas på att glädjen och suget kommer tillbaka.
kram på er tills nästa gång
Eva F

tisdag 12 oktober 2010

SUFF och Sockerkaka

Då har man överraskat sig själv och omvärlden genom att frivilligt och på eget initiativ ställa sig och baka. Det är väl inget märkfärdigt med det tänker ni. Nej det är det egentligen inte alls. Det är bara över 10 år sedan jag gjorde det sist. Blev ofta när barnen var små och då man jobbade deltid för deras skull. Sen är man ju sådan att när man inte trivs tappar det sin charm att stå där och göra sig till. Nu fick jag plötsligt lust att göra det i mitt eget kök och till mina söner.
Fick plötsligt en ingivels att starta en icke politisk förening. Den ska kallas SUFF. Alla kan vara med och är en helt egen rörelse. Den är i grunden till för singlar men kan även passa folk med fast sällskap. Tanken var att se hur många som vågade hänga på utan att ifrågasätta vad det stod för. Det var några stycken modiga som vågade hänga på men de flesta fegade. Ja lika bra var väl det. För vem vågar erkänna öppet att de är Sexuellt Understimulerade och att det är Fruktansvärt Frustrerande. Särskilt om man är gift. Nu så ska jag sluta tramsa och ta mig en bit kaka till.
kram tills nästa gång
Eva F

söndag 26 september 2010

Läsarnas paradis


Läsarnas paradis. Där var jag i helgen. Bokmässan i Göteborg var allt jag hade önskat. Massor av både böcker och människor. Trångt och totalt kaos. Helt underbart. Såg en hel del kändisar och en del av dem en riktig fröjd för ögat ska erkännas. Tog tillfället i akt och tog ett litet steg mot att försöka förverkliga en liten hemlig dröm. Får se hur det blir med det. Modet kanske sviker när det blir aktuellt. På kvällen samma dag kom en mycket kär vän och sov över i min nya bäddsoffa och den fick godkänt av henne. O det var ju tur för mig. En mycket värdig avslutning på en lyckad dag. Den här helgen har varit intensiv och full med intryck. Idag har jag dock följt minsta motståndets lag och parkerat aktern i soffan med fjärrkontrollen i handen. Så stärkt av helgen känner man sig redo för nästa veckas utmaningar. Så här långt känns singellivet helt och hållet mer än acceptabelt. Så gott folk lev väl och ta vara på vardagens små glädjeämnen. Lär er att glädjas åt det lilla. Det är så man får ett rikt och givande liv.
Kram tills nästa gång.
Eva F

onsdag 22 september 2010

Blockljus och varma kläder


Nu så har man verkligen fattat att hösten närmar sig med stormsteg. Det är med blandade känslor man tar fram blockljusen och trär på sig varmare kläder. Mörknar alldeles för fort. Ska man bli rädd när man redan börjar snegla på julsaker? Onekligen är det ganska naturligt att hamna i en formsvacka när baciller fullkomligen invaderar oss från alla håll och kanter. Har hänt en del som gjort att mina renoveringsplaner lagts på is ett tag. Det visade sig att jag har en vattenläcka som visserligen är stoppad men som orsakat skador. Då fick man helt enkelt ta och prioritera om. Kan ju inte påstå att källaren var något som stod överst på listan. En del händelser av ganska privat natur gjorde också att man fick fokusera på betydligt viktigare saker. Allt går inte att skriva här.
När tiden och lusten kommer tillbaka ska dock takpanelen upp och vardagsrummet få en nyare och förhoppningsvis fräschare look.
Var på Blue Man Group förra helgen i Stockholm med mina söner. Helt fantastisk föreställning. Vi var rörande överrens på den punkten. Gillar Stockholm. Hade kunnat sitta på en bänk hur länge som helst och bara tittat på alla människor som går förbi. Stressade och med bestämda steg påväg någonstan mellan punkt a och b.
Ska nu på lördag åka till Göteborg och äntligen gå på bokmässan vilket har varit tänkt i många år. Antagligen kommer man hem med ytterligare några böcker som man inte visste att man behövde.
Nu tar jag adjö för denna gång och lev väl tills vi ses igen.
kram
Eva F

torsdag 9 september 2010

Våga vara den du är.

Att roten till övervikt ibland kan ligga djupare än bara missbruk av mat är ett välkänt faktum. Såg ett program på kanal fem som jag mer eller mindre kunde identifiera mig med. Rädslan att våga lita på någon grundar sig i att man i ett tidigt skede i livet blivit sårad eller besviken på någon som står en väldigt nära. Detta som sedan präglar en som ett tagg i hjärtat resten av livet. Att inte våga öppna upp och visa känslor samt hela tiden ha en mur runt sin person som skydd. Rädd att åter igen bli sårad förföljer en som en mara. Att sedan utöver det vara oönskad och ständigt bli påmind att man inte borde varit född sätter sina spår. Då ska ni veta att jag är ett levande bevis på att man genom god självkännedom och detektivarbete i hjärnans labyrinter kan överkomma detta och hitta styrkan i sig själv. Vägen dit var lång och många gånger slitsam och jobbig men det var det värt. Så de som propagerar för att man idag ska fråga sig varför tillräckligt många gånger för att hitta kärnan till problemet har alldeles rätt. Ifrågasätter man så hittar man svaret snart nog men man måste vara modig för svaret är inte alltid vackert. Så nu är man snygg, trygg och lycklig. ;-)
kram på er tills nästa gång
Eva F

måndag 6 september 2010

Vattenläcka.

Alltid är det något att tänka på när man har hus. Nu är det en vattenläcka från taket i garaget som finns direkt under köket. Suck! Rörmokaren jag ringt är inte det mest pålitliga som går i ett par kalsonger så stressen eskalerar. Är rätt duktig på att måla fan på väggen vilket innebär att värsta scenariotvilket redan målats upp.
Har i alla fall bokat hotellrum till Stockholmstrippen med grabbarna så man får lite annat och tänka på. I år ska det äntligen bli av. Det jag pratat om i så många år. Bokmässan! Jag och en väninna ska dit och det är verkligen på tiden. Samma helg kommer min bästa vän och en herrbekant till henne och hälsar på. Ska bli härligt. :)
Plockar och sorterar stora svarta säckar och kartonger som aldrig tycks ta slut. Stod dubbelvikt efter maten och upptäckte att det är inte att rekommendera. Är mycket roligare och pyssla när sönerna är här så skit i att man är trött så det är bara att tuta och kör på. Sova kan jag göra en annan gång.
Nu har i alla fall jag tagit kvällen och ska se lite på tv.
kram på er tills nästa gång
Eva F

torsdag 26 augusti 2010

Regn


Efter lång tids regnande börja folk redan prata om höstens antågande. Vill tro på en kommande sista flämtande värmebölja innan det totala mörkrets inbrott. Nu när allt kommit i balans och mina söner är hos mig regelbundet känns allt riktigt bra. Har med mitt X gjort upp i samråd med barnen att de ska vara här varannan vecka. Ska erkänna att personligen trivs jag utmärkt med att ha det bästa av två världar. När de är här njuter jag av att det blir liv och rörelse och när jag är själv av det lugn som infinner sig. Min vardag handlar mest om små alldagliga problem nu och renoveringen rullar på som ett naturligt inslag i tillvaron. Just nu är det taket i vardagsrummet som står på tur. Har införskaffat en kompressor samt en spikpistol för detta ändamål. Varje kvinnas dröm eller hur? Dyckert och en cirkelsåg har beställts och inväntas ivrigt. Ja faktiskt är det så. Sen blir jag farlig. Har 32 kvadratmeter takpanel i källaren och det kommer att bli bra det här ska ni se. Vore väl konstigt om man inte skulle lära sig något på den här resan. Nu säger jag godnatt och
kram tills nästa gång
Eva F

torsdag 19 augusti 2010

Omotiverad stress

Varför stressar man upp sig själv så fruktansvärt ibland? Har ju egentligen inte bråttom till mitt mål för man har ju inga planer på och flytta. Det är ju en gammal sanning vid det här laget att mitt tålamod inte är det bästa. Har man bestämt sig vill i alla fall jag se resultat ganska omgående. Det är renoveringen jag tänker på i första hand nu. Har sovrummet i stort sett klart och nästa projekt blir grabbarnas rum. Känns gott att ha en plan att gå efter annars blir det varkens hackat eller malet. Nu är mitt stora huvudbry färgen/tapeten i deras rum. De verkar ju måttligt roade av att bestämma sig.
Mycket verkar strukturera upp sig och rutinerna infinner sig sakta men säkert. Vissa av godo och andra av ondo. Nu ska mina grabbar vara hos mig mer regelbundet och det underlättar för båda parter. Ekonomin är under kontroll och allt känns rätt bra just nu. Bara vissa små gråa moln på min himmel men det är tyvärr utanför min kontroll. Vissa saker får man bara acceptera och gå vidare. Ovisshet är inget att grubbla över utan fokusera på det som är. Men värker och smärtar ibland men har för mycket att göra och stå i för att jag ska orka lägga ner för mycket energi på det. Har tagit på mig andras bekymmer i så många år så jag tar mig friheten att fokusera på mig och mitt liv nu. Var och en får ta hand om sin egen huvudvärk.
Om de inte ber om mitt råd eller hjälp kan man ju inget göra.
kram tills nästa gång
Eva F

tisdag 17 augusti 2010

Tonåren hinner ikapp

Hur lång tid tror ni det tar att summera nästan 30 år? Erkänn att det är svårt att svara på. I går fick jag besök av en kompis sen gymnasietiden. Ska erkänna att det först var lite pirrigt. Tänk om hon inte känner igen mig och vad ska hon tycka? Fanns faktiskt ingen anledning till oro för vi fann varandra direkt. Kändes som vi bara gjort en liten paus. Hon hade samma humor som förr och lika lätt att prata med.
Fick ett samtal idag att rotavdraget inte gått igenom på grund av att lagfarten inte stod i mitt namn. Ska erkänna att jag blev något orolig. Så det var bara och ringa lantmäteriet. Den hade återkallats för kompletterande uppgifter. Så bra att man får reda på sådant! Blev smått förbannad. Bankens huvudkontor skulle kolla om jag var gift när jag gjorde köpet och om mitt X:s godkännande kan behövas. O givetvis hittar jag inte kartongen med skilsmässopapprena. Trött på mitt lanskap av lådor nu. Så det blir inget rotavdrag förrän det är i ordning. Irriterande! Massor att tänka på när man är husägare. O jag älskar varje sekund av det för det är mitt hus och mina bekymmer och gråhårig är man redan så ett grått mer eller mindre spelar ingen roll.
kram på er tills nästa gång
Eva F

fredag 13 augusti 2010

Energislukare och grottmän

Då var första veckan efter semestern avklarad. Att bli sjuk redan första veckan var man inte beredd på men det är sådant man får ta. Nu känner jag mig bättre och har ägnat min tid åt att reflektera över lite av varje. Har insett att vissa i min omgivning har en viss gemensam nämnare. Energislukare. Dessa ska man göra sig av med eftersom den energi man lägger ner på dem är av direkt ondo. Egoister och självuppfyllda varelser som inte ser längre än till sig själva. Strävar dock inte efter att bli lika dan utan bara kunna fokusera på det som är positivt. Då är frågan jag ställer mig den att hur gör man när man är tvungen att regelbundet träffa en sådan människa? Att ständigt behöva stå på sig kan vara jobbigt i längden. Sen har vi den där jobbiga katogorien som jag kallar "blir det någon förändring säger jag till" typen. Bristande intresse för andra och total avsaknad för vad som är vett och etikett. Har lovat mig själv att försöka undvika energislukare och grottmän men de kan ibland vara förklädda i vackra skepnader och först visa sig när de nästlat sig in i ens liv. Men jag börjar bli rätt bra på att identifiera dem nu. Det som gör ont är när man konstaterat att man har rätt. Tur att man är som katten och oftast landar med fötterna först och har man tur så har man kanske nio liv. Det är då det är gott att ha goda vänner och sina barn att luta sig mot.
kram tills nästa gång
Eva F

fredag 6 augusti 2010

Guldkorn


Igår tog jag mig råd och bokade en konsert med Blue Man Group i september. Ska bjuda mina älskade grabbar på det. Har i många år haft det som en tradition att då och då göra något tillsammans. Oavsett vad man har runt omkring sig så är detta lite av en helig stund för mig. De är så upptagna med sitt och sina liv. Så bara för att jag är singel så finns det ju ingen orsak att sluta med det.
Insåg att inom en mycket snar framtid fyller jag år. Fick tänka ett tag innan jag kom fram till hur mycket. Det är vid den här tiden i ens liv som det händer mycket i ens kropp. Det talas väldigt mycket om vad som händer i männens liv och deras kris vid femtio men inget om kvinnans. Det var ju inte riktigt sant. Vi förvandlas till frigida monster är väl den bild man får av media.Tack vare vissa serier på tv och vissa kändisar har dock denna bild ändrats gradvis. Verkar som vi mognare kvinnor fattat att vi måste få synas och ta plats. Personligen har jag aldrig mått så bra, varit i sådan balans, kännt mig så trygg i mig själv och inbilla er inte att jag kommer att be om ursäkt för att jag både syns och hörs. Nog om detta. Ska snart ut och klippa gräset och tvätta min bil. I min bil är det fullt med sand från Skagenresan. Autostrand är häftigt men man får vara beredd på att vissa delar följer med. Sand nästan överallt.
Sen i eftermiddag ska jag sätta mig på altanen och läsa om Skagenmålarna i boken jag köpte på museumet i Skagen.
Ska ärligt säga att tanken på att börja jobba är helt ok nu när man har något att se fram emot. Tror det är viktigt för alla människor att ha små morötter som motiverar en att orka med. Små guldkorn utmed vägen för att lysa upp höstmörkret.
Nu är det dags att dricka upp kaffet och fånga dagen.
kram på er tills nästa gång
Eva F

onsdag 4 augusti 2010

Sista veckan

Kanske är det vetskapen om att man är inne på sista semesterveckan som får en att känna sig som man fastnat i en suck. Min bästa vän hamnat på sjukhus gjorde att man fick sig riktig tankeställare. Tomt och oro. Ekonomin kräver att man ska forma en slags strategi nu. Kände mig helt plötsligt väldigt ensam med alla tunga beslut. Saknade någon som man kunde diskutera och ventilera åsikter med. Insåg sedan att något sådant har ju aldrig existerat. Så man saknade helt enkelt en illusion. Konstaterade att vissa saker vill man inte uppleva igen. Fick i denna svacka påminna mig om varför jag skilde mig och vad jag lovat mig själv. Inga mer gissningslekar, inte behöva känna på sig saker som aldrig blir sagda. När man har mindre än en vecka kvar till jobbet och inser att det är det enda man har att se fram emot just nu känns livet rätt tungt. Det är då man får ta till "positivt tänkande" och det med besked. Positivt är i alla fall att man har sina morgonpromenader. Rena meditationen. Rensa tankarna och känna lugnet innan samhället vaknar och börjar pulsera med liv och rörelse. Behövs mer. Vad gör man när all inspiration har försvunnit och är som bortblåst? När man står vid ett vägskäl måste man ju förr eller senare bestämma sig åt vilket håll man ska köra. Just nu är bilen snart framme vid korsningen och det är nu man ska besluta sig för rakt fram, höger eller vänster eller bara snurra runt i rondellen tills bensinen tar slut. Får nog ställa mig vid en parkeringsplats och försöka komma fram till ett beslut. Inga allvarliga problem men nu känns det verkligen som att det vore mer än välkommet med en POSITIV vändning. Någon, någonting som visade på ett seriöst sätt att de bryr sig. Ja ni vet när man minst anar det.
kram tills nästa gång
Eva F

onsdag 28 juli 2010

Danmark och Skagen

Jag är kär! Skagen i mitt hjärta. Havet och den kilometerlånga stranden. Vågorna, vinden och ljuset. Har åkt omkring med äldsta sonen och tittat på omgivningen. Så vackert. Förstår att Skagenmålarna fick inspiration och var kreativa här. Såg en ensam joggare som kämpade förbi på stranden idag. Blev så sugen. Är det inte idealiskt? Att motionera ensam med havet vid din sida o sanden under fötterna det såg så harmoniskt ut. Var och såg Kattegatt och Skagerrak mötas ute vi Grenen idag. Mycket pampigt att se de två naturkrafterna kollidera. Ingen som ger vika. Bor på ett bed & breakfast i Tversted. Ett litet mysigt ställe med de bekvämligheter som man kan behöva. Enda nackdelen i mitt tycke är att man delar badrum med ytterligare sex gäster. Men ska inte klaga för vi har det väldigt mysigt sonen och jag. Bara två dagar kvar och de ska väl bli museum och gallerier för vädret verkar bli sämre. Dock får man nog ta en tur till stranden och säga farväl till Kattegatt för den här gången. Vågar nog säga med bestämdhet att det blir nog fler ggr.
kram tills nästa gång
Eva F

lördag 24 juli 2010

Lycka

Alla förtjänar att vara lyckliga är något jag alltid har hävdat. Graden av lycka är en direkt följd av våra val här i livet. Gick i många år och var halvnöjd med tillvaron tills situationen blev ohållbar. Menar inte den sortens lycka då man springer omkring i eufori eller med ett halvfånigt leende hela dagarna och ser ut som man vore hög på någon substans. Den sortens glädje då man åtminstone en gång per dag kan känna sig nöjd och glad över att bara finnas till och inse att man har det bra.
Har även funderat på att man i livet har olika faser och behov. Kom på det när jag satt och begrundade mina två äktenskap. Det första var ett resultat av en desperat rädsla för att bli ensam och övergiven. En känsla som präglat mig i många år. Samt en stor portion dålig självkänsla. Det jag sökte då jag gifte mig andra gången var nog en jordnära och trygg person. Detta i hopp om att kunna komplettera min oro och få en fast punkt. Idag har man andra behov och krav. Tyvärr har de nog sett det som sin uppgift att tukta min självständighet och kväva mig samt göra mig till ett viljelöst kolli. Detta gör att jag är överdrivet försiktig med att involvera någon i mitt liv igen. Idag behöver man mer en kamrat och stöd än något annat. Någon man kan konversera med om allt från livets mening till flams o trams. Ett måste är även att ha ungefär samma inställning till sex och trohet. Funkar inte alls annars. För om jag engagerar mig i ett förhållande gör jag det 110% och då har jag ju gjort mitt val. Så är det och kommer alltid att vara. Därav min försiktighet.
Hitta någon som har sina egna intressen och sitt eget liv för jag har mina och mitt samt att man är uppriktigt och ärligt engagerad i den andra personen. Helst att man hittar en gemansam hobby eller aktivitet. Detta är ett måste för annars funkar det inte alls.
Livet har lärt mig att man ska skynda långsamt och att när man minst anar står kärleken runt hörnet och lurar. Ska man våga hoppas på tredje gången gillt?
Detta blev visst längre än jag trodde men hoppas ni orkat traggla er igenom det.
Ta hand om er och kram tills nästa gång.
Eva F.

söndag 18 juli 2010

Evinnerlig gräsmatta

Tog mig ann den evinnerliga gräsmattan idag. Insåg att ska man vänta på att grabbarna ska hjälpa mig hinner det bli Jul både en och två gånger. Tog ut gräsklipparen och givetvis var det både för högt och för tungt. Slet som ett djur och svetten rann. Tänkte att det är nog så för att jag väntat för länge. Efter jag arbetat mig igenom 2/3 av eländet såg jag en gul spak. Blev helt kall. Fan jag har ju en självgående gräsklippare men man måste hålla in spaken när man klipper. Fy vad jag kände mig korkad. Varför kom jag inte ihåg det? Så nu sitter jag där med en ömmande kropp och armar som skakar av mjölksyra. Det tog 3,5 timme men då användes den lilla trimmern också. Känns gott att ha det gjort. Kanske lite av glassen från i torsdags förbrändes något. Var oerhört glad över att ha mycket träd. Tacksam över den skugga de gav. Ser fram emot tisdag. Ska få släktbesök då. Sitter i mitt kök och tittar ut och ser solnedgången. Det är när lugnet lägger sig och vardagsljuden stilla avtar man inser att de bekymmer som verkade så stora i morse är egentligen ganska triviala och näst intill obefintliga. Så oavsett vad vi gör på vår semester kan vi i alla fall säga " Vi hade i alla fall tur med vädret".
kram tills nästa gång.
Eva F

lördag 17 juli 2010

Glass i stora lass



Nu har morgonpromenaderna kommit igång. Gjorde precis som kiropraktorn sa och tänkte hela vägen på vad jag skulle äta när jag kom hem. Ostfralla och kaffe. För det var väl så han menade? Sen för och skapa balans till motionerandet så var jag och min äldste son upp en sväng till Söderköping. Och det de har har de i Söderköping. Jisses säger bara Smultronstället! Vilken glass!! Mycket, stora och goda så man nästan ser i kors. På vägen hem så mötte vi 6 st Hemglassbilar. Ska erkänna att nästan vände sig i magen. Blev kanske lite väl stor portion. Men det var det fasiken värt. Var så roligt att få träffa min bäste vän igen. Vi var båda i högform så det är tur man har en lugn och behärskad son som tar det mesta med ro. Cool som en barstol.
Tog en fin närbild på en loj gräshoppa när vi var på väg till glassen. Den satt helt lugnt på en motorhuv. Ska erkänna att det var längesedan man såg en i verkliga livet. När jag är ute och går med mina stavar så möter jag en och annan bonde i sina traktorer. Ska erkänna att jag vinkar glatt till allihopa för jag har inte en aning om vem som är min granne. Så det är lika bra och vara helgarderad. Tjing bom fadderalla här är vi trevliga mot alla. Har insett livet kan ta lustiga vändningar. Men vet ni vad? Det är helt underbart att bara flyta med och inte kämpa emot alla förändringar längre. Inte vara så fruktansvärt hård mot sig själv och sänka ribban lite. Innan var man en benhård moralist, idealist och levde efter dem själv. Fy fasiken vad man hade tråkigt. Att vara äldre är helt ok för man är mer tolerant mot sig själv nu. Men jag jobbar fortfarande på att lära mig det där med tålamod. För när jag vet vad jag vill så vill jag det nu! Det svåra är väl kanske att våga visa det med.
kram på er tills nästa gång
Eva F

onsdag 14 juli 2010

Premiärtur och premiärmöte

Då var den jättetröskeln passerad. Stavarna framplockade och luftade. Ska erkänna att det var en kamp mellan latmasken och sunda förnuftet in i det sista. Medan denna inre dialog pågick insåg jag att det var läge att bejaka sin manliga sida och låtsas man inte hör. Sista försöket att vinna för latmasken var när jag skulle preparera mina nya walkingskor. Visserligen var det varmt i rummet och det tog lång tid samt att man blev svett men det blir man efter rundan också. Fick ju domen hos kiropraktorn. Han bekräftade mina misstankar så hans råd var kort och gott. Skärp dig! Rör på dig och tänk mer på vad du stoppar i truten. Han uttryckte det inte riktigt så men kontentan var densamma. Fick en del leenden på min motionsrunda. Kunde valt en t-shirt med något mer ödmjuk text. Fick den av mina söner i morsdagspresent för många år sedan. "Fortfarande snygg efter alla dessa år". Men det skapade i alla fall reaktioner. Så nu ska jag äta en god frukost och sen städa till lite. Ska få besök av en gammal bekant som jag inte träffat sedan jag var i övre tonåren. Undrar vem han är idag och hur han ser ut? Ja det får gå som det vill. Vi lär i alla fall ha mycket att prata om.
kram på er tills nästa gång.

tisdag 13 juli 2010

Äntligen

Äntligen är man ledig. Tanken slog mig att det är första gången på över 20 år som jag bestämmer helt själv vad jag vill göra. Disponerar dessa fyra veckor precis som det behagar mig! Inga kompromisser eller "det är så tråkigt eller du vet att jag inte gillar sådant". Där har man gått med en hög halt av adrenalin i kroppen i cirka två veckor sen tvärstopp. Ska erkänna att det blev lite konfliktartat i kroppen. Resulterade i att jag upplevde en enorm rastlöshet igår. Tvingade mig till att sitta ner och titta på två dvd-filmer med min äldsta son. Gick rätt så bra. Vid halv tolv på kvällen kom vi på att soptunnan skulle fram. O herre min skapare det regnade ute. Så underbart! Ljummet härligt regn efter en extremt varm dag. Jag bara njöt. Insåg att regn på sommaren betyder med all sannolikhet åska. Fick plötsligt väldigt bråttom in igen. Ja alltid är det något. Det enda som är planerat är en resa till Skagen men i övrigt ska jag improvisera och göra lite vad som faller mig in. Drabbas jag av arbetslust kan man alltid sätta sig ner och vänta på att det går över. Då är det semester.
kram tills nästa gång
Eva F

söndag 11 juli 2010

Älskad

Nu jädrans ska här kladdas. Har varit ute på en biltur med äldsta sonen. Denna runda resulterade i att jag äntligen fick tag i rätt färger samt mer tavelduk. Ja så man kan klanta sig riktigt ordentligt. Så fort min sista dag på jobbet är gjord ska man raka vägen hem och sätta färg på tillvaron. Var på mitt kusinbarns konfirmation förra lördagen. Satt där med massa gamla minnen från den tiden man hade sina existensiella grubblerier. Det är sådant man kan roa sig med i tonåren. Nu har man inte tid. Inte lust heller. Har redan bildat mig en uppfattning. Ska dock dela med mig av raderna ur min favorit psalm.
Du vet väl om att du är värdefull?
Att du är viktig här och nu.
Att du är älskad för din egen skull.
För ingen annan är som du.

Man behöver inte vara troende för att gilla dessa rader eller hur?
Tycker i alla fall synd om svenska kyrkan. Där gör de allt för att det ska bli roligare att gå dit och så misslyckas de så totalt. I den miljön blir det bara fel när man är klämmig och rolig. Kanske jag är konservativ men lite malplacerat är det i alla fall.
Ja det är sommar och sol och livet leker.
Kom ihåg det när höstmörkret lägger sig tungt över vårt rike.
Tänk om man kunde konservera känslan och ta fram och lukta på den då och då när kylan kryper in i märgen och biter sig kvar. Visst vore det väl kanon?
Fram tills någon kommer på hur man gör får vi passa på att njuta.
kram på er så hörs vi någon gång under semestern.
Eva F

fredag 9 juli 2010

Enbart jobb

De sista 2 veckorna har enbart bestått av att jobba, äta och sova. Har inte orkat med något annat. Det är som det brukar innan semestern. Fullt ös sedan medvetslös. Eller hur? Nu är tyvärr målsnöret framflyttat en dag och detta gav mig nästan panik. Trodde det skulle lugna ner sig sista dagen men det sket sig redan från start. Kändes som jag skulle kunna kräkas på alltihop om jag stannade där en minut till. Lyckades dock lugna ner mina upprörda känslor. Ska erkänna att det är svårt att tänka positivt när en efter en går hem och man sitter upp över öronen med jobb och inte veta när fan man kan gå hem. Ja man behöver då inte vara rädd att någon tar jobbet ifrån en i alla fall. Satt och filosoferade en stund på min älskade altan, mitt andningshål, där jag såg solen sakta gå ner. Tänkte på hur fantastiskt underbart det är med en svensk sommar. Finns nog inget som kan slå det. Den lummiga skogen, kor som fridfullt går och betar, någon som kapar ved i fjärran, en och annan hungrig liten mygga och någon granne som firar att semestern har börjat. Det är livskvalitet för mig. Då känns alla bekymmer ganska långt borta. Så man får ge sig till tåls för det är ju bara en dag kvar tills jag också får fira. Tänk så underbart. Inte behöva ställa väckarklockan. Inte ha tider att passa. Göra vad man vill, när man vill och om man vill.
kram tills nästa gång
Eva F

onsdag 30 juni 2010

Drygt

Nu är vi inne i årets drygaste två veckor. Den sista biten innan total frihet. Då man får slå på reserven och kryper på knäna innan mållinjen. Det slår aldrig fel och är lite av en tradition det med. Förhoppningsvis går tiden fort fram till semestern. Nu har jag i alla fall fått hem min bil efter många om och men. Sista lasset med möbler kommer i morgon. Mina kartonger med böcker står som en fysisk påminnelse om att jag inte har någon bokhylla. Orkar inte ta itu med den biten ännu. Just nu far man omkring som en Duracell kanin och allt sker nästan maniskt. Är rädd att om jag stannar upp så börjar min hjärna arbeta för högtryck. Ju mer fysiskt trött man är desto dystrare tankar. Så det är bättre att stupa i säng. Beställde lite material till min tavla. Stör mig att jag inte kan göra den färdig. Just nu börjar mitt tålamod ebba ut. Fick i uppdrag en gång att med några ord beskriva hur jag känner mig. Det skulle i så fall vara trött, uppgiven, saknad, längtan och lycklig samt allmänt förvirrad. Så det är bara att stänga av hjärnan och köra på med autopilot ett tag. Nej nu börjar det bli dags att gå till jobbet så ni får ha det så bra tills nästa gång.
Eva F

måndag 21 juni 2010

Grå tavla får liv


Den som spar han har även halvgjorda tavlor kvar. När jag bodde ute vid sjön Bolmen påbörjade jag en grå tavla. Rätt vad det var tappade jag totalt inspirationen. Funderade allvarligt på och slänga skiten. Då föreslog min bästa vän att spara den och kanske göra något av den vid ett senare tillfälle. Ska erkänna att detta verkade föga troligt just då men gjorde det ändå. När jag idag satt och försökte blanda till rätt nyans av lila till en helt annan tavla och misslyckades tog en annan tanke form. Ibland är det helt ok att misslyckas. Speciellt när det kommer något positivt ur det. Kändes härligt att sitta där ute och klabba. En arbetskollega sa en gång att det går åt mycket tavelduk innan man blir nöjd. Förstår nu vad hon menar. Men övning ger färdighet. Roligt att experimentera med färger. Det är ju en hobby och huvudsaken är att man har roligt och det har jag. Misstänker att min son trodde jag blivit skvatt galen när jag satt där ute och klabbade. Rena terapin mina vänner. Behöver ju inte resultera i något man hänger på väggen utan bara känslan att få blanda, smeta ut, se det ta form är nöje nog. Sen händer det då och då att man får till det just som man vill ha det.
kram tills nästa gång
Eva F

söndag 20 juni 2010

Innerst inne

INNERST INNE
Innerst inne,
är det mörker
är det ljus

Innerst inne,
är det längtan
är det lust

Innerst inne,
är det precis här
är det just nu

Innerst inne,
är det som pockar,
är det som vill ut

Innerst inne,
är man glad att
allting har en början
och ett slut
Allt detta gör att man orkar härda ut…

Eva F

Djupdykning

Mitt i all renovering och plockande hann jag minsann med och få en riktig formsvacka igår. Inte en fysisk sådan utan en mental djupdykning i avgrunden. Antagligen behövde hjärnan få lätta på trycket. En massa grubblerier som man förträngt och undvikit att beröra kom då upp till ytan. Det som fick mig att reagera så kraftigt var att vissa människor bara vill umgås när man är glad och uppåt. Plocka russinen ur kakan så att säga. Inget personligt utan bara yta. Detta kan för mig verka väldigt egendomligt med tanke på att detta är lite naturvidrigt i mina ögon. Konstaterade att vissa män verkligen behärskar konsten att få oss kvinnor att känna oss som vandrande ventilationshål. Även att det verkligen finns många olika tekniker för att få oss kvinnor dit de vill. Vi har den empatitörstande mannen. Ni vet den där som sitter med ledsna ögon och berättar om hur han blivit övergiven. Vi har även den uppvaktande gentlemannen som med blommor, choklad och fagra ord överöser oss med uppmärksamhet för att sedan helt tvärt avta när akten är fullbordad. Sen inte att förglömma prästtypen som är fruktansvärt intresserad av allt man säger och som man av någon anledning tror man kan lita på. Har jag glömt någon? Jo den uppriktige. De som helt öppet deklarerar vad de är ute efter och som tror att det är en frisk fläkt med total ärlighet. Ja sen har vi den mystiske men den orkar jag inte ens beskriva. Jag vet att vi kvinnor också kan vara ute efter en sak men kände bara för att spy galla över det motsatta könet ett tag. Kom i alla fall fram till hur min idealpartner skulle vara för att jag ska bli intresserad av tvåsamhet igen. Men det mina vänner är en helt annan historia. Nu ska jag resa mig och sätta igång med städningen igen. Inte klokt vad en målare kan grisa ner men bra blev det.
Kram på er
Eva F

fredag 18 juni 2010

Snart så

Nu är den inte långt borta. Alldeles runt hörnet.Nästan så man kan ta på den. Det man längtat efter sen kölden hade oss i sitt grepp. Semestern!! Jösses har vi gjort oss förtjänta av fyra underbara veckors rekreation? Definitivt och absolut har vi det. Sista tiden har allting hänt i en rasande fart och nu när nästan allt är fixat känner man hur evinnerligt trött man är i både kropp och knopp. Längtar efter att få sätta mig på min altan och bara vara. Inga tider att passa, inga måsten utan bara njuta och allt detta med en mugg kaffe. Behöver inte vara så väldigt märkfärdigt för att det ska kännas bra. Har lyckats få bilen såld samt en ny på gång och min luft/vattenpump installerad. Renoveringshjälp anlitad. Och allt detta på en mycket kort tid. Det jag ser fram emot nu är midsommarfirandet med min bästa vän i vacker omgivning samt möjligheten att få lära känna nya trevliga människor. Har införskaffat det jag behöver till mitt nästa hobbyprojekt. Då ska man bara ta sig tid till att få det färdigt. Nu så ska jag ta och krama kudden och drömma vackra drömmar. Carpe diem på er och kram tills nästa gång.
Eva F

söndag 13 juni 2010

Sista lasset


Söndag kväll och som vanligt har helgen bara rusat iväg och alldeles för fort. Känns i alla fall helt underbart att sitta här och veta att alla saker från förra stället nu befinner sig där det ska vara. Absolut inget kvar. Helt fantastiskt. Inget mer att behöva oro sig för när det gäller flytten. I lördags mötte min kusin med familj upp här hemma hos mig. Efter en fika och lite samkväm for vi iväg till Reftele för att bära ut det sista. Tyngst var pianot och vad de slet de stackarna. Det var värre när eländet skulle in i mitt hus. Gick inte att köra släpet intill huset men efter några mindre brillianta förslag så löste det sig. Sen tillbringade vi resten av dagen med att umgås. Sen ska jag erkänna att alla spänningar och all oro släppte. Resulterade i att jag blev snuskigt trött. Idag har minsta motståndets lag gällt och jag har enbart laddat batterierna inför nästa vecka. Har dock hunnit sätta ut bilen på blocket och tydligen lyckats sälja den med. Så just nu har jag flyt i det mesta och det är nästan så man blir misstänksam. I morgon kommer målaren så min deadline för etapp ett ser ut att kunna hållas. Har räddat två små fåglar idag som på någotvis hamnat på min inglasade altan. De såg så chockade ut efter att upprepade gånger flugit in i glasrutan. Tänkte att detta är en bra metafor för hur vi människor gång på gång gör samma misstag innan vi ger upp. Då är frågan " vem är smartast, vi eller fåglarna?" De har åtminstone en ursäkt för att upprepa samma dumhet. Jag hittade min väg ut och prövar nu mina vingar som singel. So far so good. Tack kära släktingar för hjälpen. Vet inte vad jag gjort utan er.
kram tills nästa gång
Eva F

onsdag 9 juni 2010

Min Partner

Jaha då har man fått en ny Partner. Ok min humor är på låg nivå just nu men tycker det är lite små roligt. Min Partner och jag ska förhoppningsvis komma bra överrens för med den gamla funkade det inte alls. En riktig tjurig fan det där. Ryckte o ryckte men hände ingenting. Till slut tröttnar man. Ja det är en ny gräsklippare jag köpt. För den gamla var väldigt gammal och allmänt trög och starta. Var riktigt uppspelt över och få köpa den. Gräsklippare till min gräsmatta i min trädgård. Har fått hemläxa. Ska få lite nya uppgifter på jobbet och då får man läsa på. Ska hjälpa till på ekonomiavdelningen tills de hittat någon ny att anställa. Inte mig emot. Ju mer man lär sig desto roligare. Det blir nog bra det här. Har bara ett år kvar på mitt graviditetsvikariat och inser nu att tiden gått ofantligt fort. Snart börjar det bli dags och fila lite på CV:t igen och samla på "tack för visat intresse." Men den dagen den sorgen. Snart är semestern här och då ska här soooovas.
kram tills nästa ggn.
Eva F

söndag 6 juni 2010

Flit och kreativitet

Denna helg har varit fylld av flit och kreativitet. Att få tillbaka skaparglädjen gjorde mig så ofantligt lycklig. Konstaterade att den kan dyka upp på de mest egendomliga tillfällen. Började med att jag funderade på något en god vän sa en gång. "Försök beskriva personen i färger." Grubblade på vilka färger jag förknippade denna personen med och plötsligt såg jag en tavla i starka färger. Tillfället var så udda att jag blev full i skratt. Tänkte att vissa saker får man nog behålla för sig själv så man inte visar alla sina flummiga sidor. Kanske vågar avslöja det någon gång i framtiden. Idag drabbades jag av en enorm skrivlust vilket resulterade i något som kan liknas vid en dikt. Vet inte riktigt vad man ska kalla det men på pränt är det. Har under min uppväxt alltid lättat på trycket i min lilla skrivbok som jag i tonåren fick av min moster. Efter många års stiltje har suget plötsligt dykt upp. Så jag får ta och skaffa mig en fin liten skrivbok för just detta ändamål. Har tillbringat fyra timmar i min trädgård med mina goa grabbar. Äntligen har de enorma högarna som förra ägarna lämnat efter sig tagits bort. Klippte gräset som var alldeles för långt. Kantklippt och räfsat kottar. Behöver jag säga att granen ska bort? Sen avslutade jag dagen med dusch, hårinpackning och ett fotbad. Nu mår jag väl och ska varva ner innan man ska krypa ner i sängen och umgås med John Blund. Sen är det en ny vecka och nya utmaningar att ta itu med. Ska faktiskt bli härligt och se vad den har i beredskap.
Må gott och kram tills nästa gång.
Eva F

söndag 30 maj 2010

I rullning

Nu så känns det som man kommit i rullning. Lite komiskt är det i alla fall. Där hade jag kontaktat flera olika VVS-firmor och ingen hade tid. Så gick det ett par veckor och ingenting hände. Hade nästan gett upp hoppet. Sen på en och samma dag ringde 3 stycker. Så det blev först till kvarn som fick gälla där. De var ungefär lika dyra så viktigast var och få i ordning varmvattnet. Så allt akut blev gjort inom loppet av 3 dagar. Detta innebär att det är renoveringen av vardagsrummet och färdigställa sängkammaren och invänta resten av möblemanget kvar. Sen ska jag nog ta en paus och boa in mig lite. Känner ett starkt behov av att få skapa egna rutiner och känna hur det är att ha en vanlig vardag ett tag. Det är så frustrerande och veta vad man vill och ha det inom räckhåll men inte kunna påverka händelsförloppet och bara få vänta. Det är tydligen mitt öde att hela tiden få vänta på någonting hela tiden. Men ska inte klaga. Nu är man där man ville vara för ett par månader sedan och väntan här i eget bo är betydligt skönare.
kram tills nästa ggn.
Eva F

söndag 23 maj 2010

Borta bra men hemma bäst


Tänkte lägga in en bild på min lilla oas som jag döpt till kråkboet. Men måste säga att jag trivs väldigt bra. Hus med mycket potensial är bara ett finare sätt att säga att det finns en massa att renovera. Tyvärr stämmer den beskrivningen på mitt hem men då har man fritiden räddad. Dumt och ligga och slöa efter jobbet, eller hur? Har utarbetat en plan för mitt boende här. Inser att jag faktiskt inte behöver göra allt innan semestern. Speciellt när man tänkt bo här resten av livet. Det tar tid och renovera ett helt hus. Särskilt om man är två som gör det mesta av jobbet. Jag och min äldste son står för renoveringen. Men grundtanken är att man ska få ökad självkänsla inför varje steg man klarat av. Idag har mina söner trotsat vädergudarna och klippt gräsmattan för första gången sedan vi flyttade in. Behöver jag påpeka att det var höööögt. Sitter här och funderar allvarligt på om man skulle ta och komma igång med morgonpromenaderna igen. Vore hög tid att fläsket fick sig en omgång. Blir mycket färdig mat nu och det straffar sig i längden, (och bredden). Men tummen sitter oroväckande långt inne den här gången. Då är frågan om man ska dra ut den snabbt eller långsamt och försiktigt. Kanske man ska låta den vara kvar medan man funderar.:)
kram tills nästa gång.
Eva F ;)

torsdag 20 maj 2010

Morgonstund har guld i mun

Att det är mer eller mindre en utmaning varje morgon man ska upp är ett välkänt faktum. Hela den här veckan har kroppen och speciellt ögonlocken varit som av bly. I morse hade även hjärnan blivit blockerad. Klockan ringde som vanligt vid sex men på något vis ignorerade hela mitt väsen den signalen. Två minuter i sju viskade mitt samvete till mig lite försynt att "är det inte något du glömt?" Då först lyckades jag få upp ögonen så pass att klockan kunde visualiseras. Igår kväll tillbringade jag 2 hela timmar med att lägga första strykningen på mina lister i sovrummet. Ska erkännas att jag var måttligt road. Varmt och kvalmigt, kröp och krälade, stod på tå och som avslutning halvt böjd. Visst är det charmigt med gamla hus och sneda tak?!
I ärlighetens namn skall det sägas att jag mer än en gång ifrågasatte om jag egentligen var vid mina sunda vätskor när jag kastade mig in i det här projektet. Det är ju i och för sig inget nytt. Så gör jag alltid när jag är mitt i något projekt. Svär och förbannar mig själv för att jag aldrig kan ta den breda vägen någon gång. Låter så vackert att man blir stark inför varje utmaning man klarat av och så vidare. Vad är det för fel med att vara svag i anden ibland och låta andra göra grovjobbet? Fråga alla chefer i världen. De tjänar grova pengar på och köra med andra. Då blir min nästa utmaning " hur man får hantverkarna att betala mig när de utför arbetet?" Tror ni jag lyckas?;)
kram tills nästa gång
Eva F
kram

söndag 16 maj 2010

Försmak

Nu har man äntligen fått en liten försmak av värmen och det gav onekligen mersmak. Synd bara att det inte kunde hålla i sig ett tag till. Nu är långledigheten över och som vanligt har tiden gått alldeles för fort. Men summerar man helgen så tycker jag att den varit väldigt bra. Oljetanken har bestyckats och burits ut av min bästa väns snälla pojkvän medan vi sorterade kläder. O tro mig det var en hel del av den varan. Till min stora glädje fungerar bredbandet till 75%. Lagen om all tings jävlighet innebär att det måste vara något som krånglar så telefonen fungrar dessvärre inte. Så det är bara att ta ett djupt andetag och ringa supporten igen. Tycker att ett stort bolag som Telia kan kosta på sig och ha lite pausmusik så man vet att man är vaken när man sitter som nummer 13 i kön. Var o fyndade på ett känt varuhus i Ullared idag med mina söner. Ingen kö in samt endast en före i kassakön. Kunde knappt tro mina ögon. Hittade nästan allt på listan. Ja det är väl första gången det inträffar. Jaha nu har det börjat lida mot veckans slut och en ny ska ta sin början. Får se vad den har att erbjuda. Vad det än är så blir det nog bra ska ni se. För det är ljusare tider nu.
kram tills nästa ggn.
Eva F

torsdag 13 maj 2010

Skynda långsamt

Sitter framför min dator så här i Arla morgonstunden och samlar kraft inför dagens projekt. Fast punkt på dagens agenda är att min oljetank ska monteras ner. Min bäste väns pojkvän har gentilt erbjudit att åtaga sig detta uppdrag. Misstänker att det inte är något man gör på en kafferast.;) Sen ser jag allt annat som blir gjort idag som ren bonus. Det är skönt nu när man ser hur saker och ting sakta men säkert börjar röra på sig och att det går åt rätt håll. Det svåra har för mig varit att skynda långsamt. Min otåliga själ har varit i upplösningstillstånd flera gånger och man har bara haft lust och skrika ut sin frustration när man stått still. Denna eviga väntan. Har sagt det innan och säger det igen. Livet känns ibland som en lång kö vid kassan på GeKås. Man ser målet långt där framme men det finns inget man kan göra för och skynda på processen. :)Men förr eller senare vet man att man kommer dit men inte när. Får se om Robert Broberg har rätt när han sjunger "målet är ingenting, vägen är allt."
kram på er
Eva F

onsdag 5 maj 2010

Anarki

Nu så är det väntans tider igen.Fast nu sitter man i sitt eget hus. Den här gången är det hantverkare som lovat att höra av sig men lyser med sin frånvaro. Tänkte när jag var som mest irriterad att de måste ha egna lagar och vara anarkister hela bunten. Allt ifrån elektriker till rörmokare.
Känns som om man tar ett steg framåt och två bakåt. Sen har jag beslutsångest över vilka färger jag ska välja. Har i alla fall insett att det faktiskt är en bra idé och koncentrera sig på ett rum i taget. :)Rom byggdes som sagt var inte på en dag.
I det här fallet inte sju heller. Sen har vi det där med soffan. Där hade jag äntligen bestämt mig och så hade de 6 till 8 veckors leveranstid på eländet. Ja då fick det bli alternativ nr2. För sitta ska jag. Då visade sig den vara tillfälligt slut och nytt leveransdatum okänd. Hur fasiken löser man detta? Problemet är att man vet exakt vad man vill ha och när man väl hittar det så finns det inte på lager, för lång leveranstid eller så är det för dyrt. Suck.
Vore väldigt bra om rörmokaren kunde höra av sig för jag är rätt trött på o duscha i ljummet vatten och elektrikern är jättevälkommen han också. För det är lite lätt frustrerande att ha en tvättmaskin som inte går att använda. Mina resurser i klädväg börjar sakta men säkert att minska i kvantitet. O tvätta förhand är inte något som lockar mig just nu eller någonsin.
kram tills nästa gång.
Nu är det
Eva F...;)

torsdag 29 april 2010

Mitt hus

Nu sitter jag i mitt eget lilla hus med mycket potensial. Ett något finare sätt att säga att det finns ett visst behov av renovering. Så det är vad jag kommer att göra de närmaste 20 åren på min fritid. Så ni som tänkt komma och hälsa på när jag kommit i ordning kan väl låta bli det och göra det nu i stället. Det är dock inget som skrämmer mig. Allt kommer att ske i min takt, som jag vill ha det och när jag vill. Så ska det vara och så får det bli. Känns så underbart och ha ett eget hem igen. Nu har man hunnit skilja sig, skaffa eget hem samt tagit tillbaka sitt flicknamn. Det enda som vittnar om mitt 21 åriga äktenskap är mina underbara barn. Idag fick jag besked att juristen håller på att lägga sista handen vid det lagliga. Detta gjorde att tiden hann ikapp mig. Drabbades av tillfällig handlingsförlamning och befann mig i ett vakuum ett tag. Allt har löpt på i en strid ström och man har mer eller mindre omedvetet skjutit upp och förträngt behovet av att reflektera och bearbeta känslorna kring skilsmässan. Nu är det ett faktum och det börjar äntligen sjunka in och det känns riktigt bra.:)När jag låg hos massören så kände jag hur luften totalt gick ur mig och blev så extremt trött både fysiskt och psykiskt. En trötthet uppblandat med lättnad och förvåning. Nu ska jag ordna och fixa med allt här hemma så jag kan ta emot mina goingar på mer regelbunden basis. Just nu har jag vardagsrummet som ett kombinerat tv- sov- och förvaringsplats. Gillar definitivt inte att bo i röran. Det gör mig stressad. Men Rom byggdes inte på en dag så jag får väl ta och lära mig det där med tålamod. Det sägs att det är bra att ha. Ska jag vara helt ärlig kan jag ha ett enormt tålamod när jag väl bestämt mig men vägen till ett beslut kan vara lång och krokig. ;)
kram tills nästa gång.
Nu är det
Eva Friberg

tisdag 20 april 2010

Dagen H

2 dagarkvar till den stora dagen. Då ska man helt plötsligt ska bli ensam ägare till ett litet hus. Sitter och tar en paus i packandet här ute i stugan och känner mig en aning fundersam över hur jag ska hinna och kunna packa allt själv. Kan ju inte påstå att jag fått någon hjälp av någon. Sen har jag ju ett hus till och ta itu med. Så mycket att göra och så lite tid. Vill få allt färdigt så fort som möjligt och helst igår. Min brist på tålamod gör att det känns lite hopplöst ibland och gör mig nästan lite aggresiv. Ska plocka ner hela min tillvaro som jag kände den i kartonger och flytta till en helt ny okänd. Det positiva är att den blir vad jag gör den till. Känns lite mäktigt när man tänker på det. Nej nu har jag latat mig färdigt för denna gången.
kram på er tills nästa gång.
Eva S

söndag 18 april 2010

Kaos

Sitter mitt i kaoset av kartonger och saker. Mitt emellan punkt a och b. Ena stunden får jag mycket gjort och far fram som en torped för att i nästa tvärstanna. Inser att det värsta har jag framför mig. Huset. Där är allt man samlat på sig under 22 år. Stort som smått. Ibland känns det som att man inte ska orka. Det är bara och spotta i nävarna och kämpa på. Undrar om jag ror i land mitt blivande projekt. Det finns så mkt som ska göras och så mycket jag skulle vilja göra. Få ner energiförbrukningen i form av en luft/vattenpump som ska installeras, vitvaror införskaffas, tapetsera, måla, lägga nytt golv, byta brädor på balkongen och altanen, köpas möbler och husgeråd. Får se det från den positiva sidan. Det är mitt kråkbo och jag gör som jag vill när jag vill och om jag vill! Det man inte kan får man lära sig. Kan man inte läsa sig till det så får man fråga. Ett helt hus med massor av tomt. Jag som inte ens gillar trädgårdsarbete. Ja den som lever får se hur det går. Det är ju ingen panik för jag ska ju inte flytta därifrån i första taget.
Ska bli spännande och man får väl ta en sak i taget. Får se det som en utmaning och ta det som en kvinna.:)
kram på er tills nästa gång.
Eva S

tisdag 13 april 2010

Bacill

Tänk att något så litet kan nocka en så totalt. Där hade man en underbar helg och såg faktiskt fram emot att få börja en ny arbetsvecka. Nej det blir aldrig som man tänkt. En liten bacill satte P för det. På natten vaknade jag av kramp och att magen förde ett jädrans liv. Sen var det kört. Ja man fick onekligen något annat att tänka på ett tag. Tänk att folk betalar pengar för sådant här när en bacill kan fixa det alldeles gratis. Det enda du behöver göra är att umgås med rätt folk så är saken klar. Ska erkänna att jag inte var speciellt kaxig och road igår. I morgon blir det jobb och normal lunk hoppas jag. Lika bra att inte ta ut glädjen i förskott. Ska erkänna att jag efter helgens seans fortfarande går och ler lite för mig själv. Vi hade en diskussion angående att många kristna anser det strida mot deras religion. Kanske för att de är rädda att upptäcka att gud inte finns eller att det egentligen är en metafor för något helt annat. Men det mina vänner är en annan historia och kommer inte att tas upp här. Kanske något ni kan diskutera över en öl nästa fest då ni kommit in i filosofstadiet? Ni vet då man brukar lösa världsproblemen.;))Har i alla fall min åsikt och övertygelse klar för mig och fått den mer eller mindre bekräftad. Nu så återstår bara att fokusera sig på vardagen och stundande förberedelser inför flytten och ekonomin. Sen är man redo att skapa sig en tillvaro med nya rutiner för mig och grabbarna. Ser verkligen fram emot det. Det är genom motgångar man lär sig och blir starkare. Efter att ha fått i ordning det huset kommer man att vara som en mental Karl-Alfred. :))
kram tills nästa gång
Eva S snart F...

söndag 11 april 2010

Summa sumarum.


Söndag kväll och lugnet har lagt sig och mörkret ligger som en tjock och mörk slöja över landskapet. Det enda man ser är siluetterna av träden. Sitter och summerar helgen som varit och förbereder mig mentalt inför den kommande veckan. Det har varit en väldigt intressant lördag. Hade ett medium här och hade samlat ihop lite folk som ville få sin chans att få kontakt med den andra sidan. Det verkade som att majoriteten hade fått de svar de sökte så man kan väl klassa det som en mycket lyckad dag. Oavsett hur mötet med mediumet avlöpte tyckte jag det var trevliga människor här och en avspänd och skön stämning. Själv måste jag erkänna att det var en mycket givande stund och väldigt intressant. Fick många svar på oförklarliga ting. Sen på kvällen satt jag och min mycket goda vän och begrundade all information vi fått över ett glas rosé eller kanske blev det rent av två. ;) Idag fanns inget annat val än att bara njuta av vädret. Allt annat hade varit otänkbart. Så nu känner man sig mentalt och fysiskt redo att ta itu med nästa veckas utmaningar. Det är så en helg ska vara. Trevligt sällskap, vila på sjätte dagen. Det är så man skapar balans. O nu är det bara 3 veckor kvar...;)

söndag 4 april 2010

Alldeles för lätt

"Det är alldeles för lätt och skilja sig idag". Alla som varit i samma situation som jag vet att detta är bara skitsnack. Det är ju inget man helt plötsligt kommer på. "Hm, om jag skulle skilja mig för det här var inget roligt". Nej knappast. Själva skilsmässan gick väl fort eftersom vi inte hade några barn under 16 år men själva bodelningen tar betydligt längre tid. Speciellt i detta fallet. Sen ska man dela upp allt bohag. Vem som ska ha vad och lägg sedan till allt tjafs. Gud vad jobbigt det är med allt "det är så synd om mig" och "förstår fortfarande ingenting". Det är väl bara till att acceptera läget och försöka gå vidare. Tro mig jag vet att i vissa situationer får man acceptera att man aldrig kommer att förstå hur folk resonerar. Detta för att kunna gå vidare och orka med sitt liv.
Man kastas tvärt mellan olika tankar och det är allmänt kaos. Det är allt praktiskt som ska skötas samtidigt som man vill fundera på den nya bostaden och planera framåt. Samtidigt försöker jag låta bli att känna efter hur evinnerligt psykiskt trött jag egentligen är. Ska jag ramla ihop så ska det vara i mitt eget hus. Så det är bara och bita ihop och vara som duracell kaninen och bara gå på. Det är både den jobbigaste och roligaste tiden på länge. En massa roliga saker som inträffar samtidigt som man måste hantera en massa skit. Ambivalens? Nej snarare att man får ta det onda med det goda. Eller inget ont som inte har något gott med sig. Ok säger som Strindberg: "Inget är så allvarligt att det inte tåls att skämtas om" eller hur? Eller efter regn kommer solsken. :) Tack för att ni orkade läsa men nu ska jag nog spotta i nävarna igen. Slut med självömkan för den här gången.
kram tills nästa gång
Eva S (snart F)

onsdag 31 mars 2010

Hoppfullt och spirande


Fåglarna kvittrar intensivt i träden och naturen håller andan inför den stundande explosionen. Allt känns så lättsamt och hoppfullt just nu. Banken har beviljat mitt lån och snart kommer jag för första gången i mitt liv äga något riktigt värdefullt. En egen bostad. Min egen fasta punkt i tillvaron dit jag kan ta min tillflykt och göra som jag vill när jag vill. Barnens och mitt gemensamma projekt. Ett hus med potensial och som vi kan sätta vår egen prägel. Det blir så bra så. Kan inte med ord beskriva den frustration jag känt över att inte ha något som jag kunnat kalla mitt eget. Inte kunnat boa mig eller riktigt komma igång med mitt liv. Bott lite på nåder i något som nästan är mitt hem. Varit mellan två bostäder så att säga. Den första maj så flyttar jag. Någon som känner sig manad och hjälpa mig?;-)
Måste berätta om helgen som varit. På torsdagen vid lunch for jag iväg till Söderköping för att plocka upp min bästa vän. Sedan for vi vidare till Norrköping och något som mycket passande heter "House of Pain". Där smyckade vi våra respektiva lekamens med motiv. Hon med små gulliga tassavtryck och jag en sirlig fjäril i svart och lila. På fredagen åkte vi till Åland. På kvällen var vi på en pub som heter Park. Där bjöds det på trevliga människor och live musik. En kombination helt i min smak. Så fredag kväll blev mycket snart lördag morgon. Sen for vi tillbaka till fastlandet. Det är nog först nu jag känner mig någorlunda i fas efter den helgen. Men det var det värt. Tack vännen för den upplevelsen. Det var min första resa som singel och jag visste inte ens om det. Så nu är man skild enligt lag och nu börjar mitt nya liv. Mitt och barnens som man har till låns en stund till.
kram på er tills nästa gång
Eva S snart F...;)

tisdag 23 mars 2010

I väntans tider

Befinner mig i ett skede då man väntar på att allting ska hända och komma igång. Ett läge mitt emellan allting. Man är på stand by. Ingenting blir avgjort förrän man samlat in alla värderingar och uppgifter samt att juristen ska göra sitt. Känns som när man sitter i en mycket traffikerad korsning och väntar på att man ska kunna svänga ut i körbanan. Lite segt och min otålighet prövas ganska hårt just nu. Då måste man tänka på allt positivt som ligger närmare i tiden. Att jag ska iväg på bus med min bästa vän och att barnen kommer ut i påsk samt att det ska hållas seans här ute med trevliga människor. Fokusera på nutid och låta bli och grubbla på sådant man inte kan påverka utan bara avvakta. Mår i alla fall väldigt bra där jag är just nu och vill inte ha det ogjort. Det är bara jobbigt och vara mellan två bostäder så att säga. Men svårast just nu verkar vara att bestämma motivet till torsdag.;) Men det ger sig nog vad det lider. Det ska bli så skoj.:)
kram tills nästa gång.
Eva S

onsdag 17 mars 2010

Vårkänslor


Vårkänslor är ett ständigt återkommande fenomen. Fåglarna börjar vakna till liv och deras kvittrande börjar ta fart. Luften känns annorlunda, ljuset kommer tillbaka och hela ens existens känns mer lättsam och positiv. Man fylls av livsglädje och går omkring med ett fånigt leende på läpparna. Är det egentligen speciellt konstigt att vi nordbor blir som galningar när vi efter många långa månader av mörker helt plötsligt får se solen? Nej! Vi blir som nyfödda kalvar på grönbete. Mina damer har ni tänkt på ett annat fenomen som alltid infinner sig på våren? Jo alla män blir på något mystiskt vis betydligt mer fördelaktiga. Det är som om man ser dem i ett annat ljus. Från att ha gått i ett vakuum ett tag så får man helt plötsligt upp ögonen och man blir mer fördelaktigt inställd till det motsatta könet. Kan undra vad det beror på?
Detta får mig osökt att tänka på förälskelse. Ett mycket konstigt tillstånd. Läste en gång att det är den ultimata formen av egoism. För egentligen är det de sidor man tycker om hos sig själv och som man vill bejaka samt stärka som man förälskar sig i hos den andre. Visst stämmer det? Men om man då funderar lite är inte då hat också en form av egoism? För visst är det sidor hos sig själv som man inte gillar och vill dämpa som man ogillar hos den andre? För mellan hat och kärlek finns ju som sagt en mycket skör och tunn gräns. Varför går inte sunt förnuft och känslor hand i hand är en annan sak som jag undrat över? Det hjärtat tycker om vill inte förnuftet att vi ska bry oss om. Varför ska man alltid resonera bort det man vill ha? Vad är det som gör att vi vill ha just det när logiken skriker nej? Ja frågorna idag är många och svaren få så nu lägger jag ner för idag.
kram tills nästa gång
Eva S

söndag 14 mars 2010

the Bitch

Genom sig själv känner man andra brukar jag hävda. Om detta gäller folk som skvallrar så blir i alla fall jag mörkrädd. Lite kul är det i alla fall och höra hur turerna går. Enligt de elaka tungorna ska jag skinna mitt blivande X på både det ena och det andra. Så antingen är de väldigt korkade i min mans släkt eller jag väldigt slipad. Helt och hållet en tolkningsfråga. Tänk vad besvikna folk ska bli över att vi är goda vänner och tänker göra upp i godo så att båda blir nöjda och barnen. Sorry folks! Visste ni hade hoppats på att jag skulle vara en bitch men tyvärr. ;-)
Så nu ska jag fortsätta mitt liv med och göra som innan och fokusera på sådant som är positivt. Ta t ex resan som jag och min bästa vän ska göra samt att mina barn kommer hit ut i påsk. Ja små guldkorn som får en att bli glad. Att tänka och försöka se det positiva i saker som sker är nyckeln till en bättre tillvaro. Så efter att i större delen av mitt liv fått visa hänsyn och se till andras behov i första hand tänker jag faktiskt ta tillfället i akt och tänka på mig själv ett tag nu. Nu ska jag ta och städa i min lilla stuga och förbereda en ny arbetsvecka.
kram tills nästa gång
Eva S

söndag 7 mars 2010

Första veckan


Redan söndag och snart ny arbetsvecka. Då var min första vecka som separerad avslutad. Onekligen en mycket händelserik vecka och omtumlande. I fredags hann tröttheten ifatt mig och jag slocknade tidigt i trygg förvissning att en av mina goingar(min äldste son)var hos mig. Fick en massa gjort på lördagen och var väldigt nöjd med mig själv. På eftermiddagen kom min underbara väninna hit och jag fick för första gången stifta bekantskap med Australienskt rosévin. En mycket angenäm upplevelse. Vi hade en mycket trevlig kväll, natt och morgon och många goda skratt. Ska erkänna att jag idag känner mig behagligt sliten. Det var den perfekta avslutningen på en dramatisk och känslomässigt omtumlande vecka. Idag hade jag besök av min väninna som jag känt sedan högstadiet. Känns skönt att omge sig med vänner som känner en så väl att man inte behöver försvara och förklara allt man gör och de beslut man tar. Vänskap som bygger på kunskap, kännedom och respekt för varandra.
Insåg härom dagen vad min rädsla för att leva själv egentligen grundade sig i. Någonstans i mitt undermedvetna har man hela tiden varit rädd för att det ska bli som det var för 22 år sedan. Då man drogs med självdestruktiva känslor som präglade större delen av min tillvaro. Lägg även till en extremt stor dos av dålig självkänsla samt rädsla för att bli sårad så har ni bilden. Det var väldigt få som kunde komma över min tjocka mur. Detta är ju egentligen totalt orealistiskt när man tänker efter. Då och nu är så totalt annorlunda att man kan bli full i skratt vid tanken. Har fostrat två barn, varit gift med en man som har RP och utbildat mig. Kan man efter det fortfarande vara samma person? Knappast! Så rädslan att det ska bli som förr är ganska orealistisk. Jag är så långt ifrån vad jag har varit som man någonsin kan komma. Så det ska nog gå bra det här ska ni se. Har ju mina goa vänner och upptäckt nya underbara människor som jag ser mycket fram emot att lära känna bättre.
kram på er tills nästa gång
Eva S

torsdag 4 mars 2010

Leva livet

Lev livet nu när du är singel var rådet som någon gav mig relativt nyligen. Allvarligt talat så undrar jag en sak. Måste man skilja sig och vara singel för att kunna göra det? Kalla mig obotligt romantisk och naiv men är det inte meningen att man ska inspirera och komplettera varandra när man väljer att leva ihop? Att själva tanken bakom att tvåsamhet är att man ska dela glädjen av att uppleva och göra saker tillsammans? Trots separation och begynnande singelliv är jag för att leva med en livspartner. Det kallas ju även en livskamrat. Vad jag vet är en kamrat man har genom livet en positiv upplevelse. Vad lägger man i begreppet "leva livet"? För mig är det att göra det jag vill och inte behöva be om ursäkt eller förklara varför man gör något. Kan vara små saker som att sitta och titta på tv och surfa utan att någon sitter bredvid och tycker man är osocial till att träffa en väninna och kanske sticka iväg en helg för att roa sig och fnissa. Ja det behöver inte vara så fruktansvärt sensationellt och extremt för att vara njutningsfullt. Att bara finnas till och kunna njuta i lugn och ro är att leva livet fullt ut. Carpe diem är en bra regel och leva efter. Så fånga dagen och ta den för vad den är och njut!
kram tills nästa gång
Eva S

onsdag 3 mars 2010

Premiär nerver

Har varit på jobbet första dagen efter seperationen. Hade bävat för denna stund i rädsla av en massa jobbiga frågor. Blev väldigt positivt överraskad över hur snälla och gulliga alla var mot mig. Antar att resan inte är över ännu och att många samt långa jobbiga diskussioner ligger framför mig. Undrar om den man är född som lyckas hålla mitt intresse vid liv en längre tid. För känslomässigt dog nog de riktiga känslorna för länge sedan. Det är ju det som är nackdelen med att hålla ihop en familj för barnens skull. Sen vilket som är rätt och fel att göra är ju helt upp till var och en att avgöra. En kollega till mig sa att det är nog en viktig ingrediens att var och en har sina intressen och vänner samt att man utöver det har några gemensamt. Då på lika villkor. Så sant som det är sagt. Nu så ska jag dricka kaffe och njuta av att helt få rå om fjärrkontrollen. ;-)
kram tills nästa gång
Eva S